gar. Anm. har aldrig bestridt att många vackra undantag finnas, men han fruktar att vanan att se och dercfter att öfverse mycket ondt skall, om ej förr, under en kedja af generationer, småningom sammansmälta med sjelfva det onda, och en allmän moralisk pest uppkomma, som slutas med Statens upplösning och undergång. Äfven Kom under dess förfall och mest sedeslösa tid ägde en Thrasea, en Helvidius med flere; men också desse ädle män stämplades såsom försädare af den tidens delatorer. Avm. har ej fritagit medelklassen, till hvilken ban sjelf hör, från det kringgripande onda. Då han uppmanat betraktaren af tidens händelser att se uppåt, har han tänkt sig den delen af Nationen, hös hvilken en bildad uppfostran och högre upplysning förusättes, utan att uppgöra någon gränslinie i anseende till rang eller andra yttre utmärke!ser.