Granskaren lägger en synnerlig vigt dern?
att lägret varit mycket gouleradt, eburi
icke af den periodiska pressevs orgoner. Me-
nar Gianskaren härmed att mycket folk vari:
befaldt till de stora Cowweirna,y så har ha.
rätt; äfven attirgen al pressersforgarvet vari.
med derstädes. Nöjet af Iroppröreseruas åÅ
sk.danude hafva vi deren: ot sett flere af di
goda Hrir Journalister dela.? Vi halva sjelfve
fägnat oss Ölver våra försvarares glada och
hurtiga utsecnde och sågo sjelfva Granskares
på galet? med lorgnuetten för ögat. Vi sige
honom till och n ed en dag allvarligen skaka
bkofvudet öiver en af Generalernes disposi-
tioner.
En ibland Granskarens sinvrikaste an märk -
nirgar om det allmännas stora vivst al
lustläger, är den fördel flere lsvisorter vid
sådana tillfällen hafva att få göra leveranser
dertill.
Man märker bäraf, att Granskaren tillhör
san ma stat-elonromiska skola som en af 1823
äs Biksdagcsmän och Statsråder, hvilken 1 et!
svar på Friherre Anckarsvärds motien om re-
duktion af Ministeirstaten framlade s na 1 e86-
rirgs-maximer iv nece. De bestodo den.
att stetshjulet borde kraftiet rulla öfver Jan
det gerom jn betskonimnderlugar, öfningsläger,
kh. nal rvälningar m. m, dylikt, emedan det vo-
re statskanstens ös sla mål att sätta penninv-
gen i frisk cirkulation,
Några envisa hufvuden, såsom Grefve von
Schwerin, Friberre Avckairsvärd m. ff. drista
de väl då bestrida denna sats; men seda:
Granskaren vu gifvit Ullag i saken, förmoda
vi att de tiga,
Slutligen få vi i anledning af vår gande
Väns förmoden, att Jourra!ister icke skuil
gerna se alt man lyder sitt befäl, förklara av
åtmivstone vi äro långt ifrån att dela denn:
tanka, såvid. Gran:karen icke begar, att lyd-
naden skall utsträckas örda till voteringar pc
Eiddarbuset och vid Demborder. Till ec
med hvad vår vån sjelf vidkommer, skall hver
je offer han hinbär åt lydaktigheten i hö;
grad fägna oss,
ENE RN TT NR NN ERE EO EE