verlågsenbet, den andra inom sina vidlyftiga
organisations- arbeten. Grefve Montalivet har
ej frälsat lifvet på Carl den 10:s ministrar, med
Jara för sitt eget, för att ett par år senare
lita så många utmärkta mäns hufvud falla.
Skulle väl Grefve Rigny samtycka att låta
mijunet af MNavarino släckas af Schavotter upp-
resta med kall blod. Herr Barthe, hvars namn
igenfinnes i så många hemliga samfund och
ungdoms- föreningar, skulle han vara utan
medlidande för den exaltation, som kastar oer
farna ynglingar in i brottsliga företag? Och
hvar finnes väl den som icke, likasom de fle-
ste bland Ministrarne, återhålles af något min-
ne från det förflutna? Skall väl Grefve dAr-
gout, som fått sin del i Kejsare- Rikets och
restaurationens nådebevisningar, gifva dödsstö-
ten åt sina colleger på den administrativa
banan.
Våra seder och tidens lynne fördöma såle-
des dödsstraffet; men om de anklagade endast
träda inför Domstolen för att frikännas, så
vore Junisegren endast vunnen till fördel fö:
dem; detta blefve således en seger och icke
ett nederlag för partiandan, och denna för-
summar aldrig att missbruka de företräden
som man så lätt beviljar den.
Om man begrundar sinnesståmningen i all-
mänhet och factionernes isolerade förhållande,
skall man lätt finna att hvarken Henric V:te
eller republiken(?) äro i någon mån rotfästade
i opinionen. Om deras anhängare hade nå-
gra grundade, nära för handen varande utsig-
ter för sig, vore det kanske nödvändigt och
nyttigt att Arossa dem,
Vi önska ingalunda se morden undgå la-
gens rättvisa hämd, ty dessa äro icke politi-
ska brott. utan vanliga missgerningar stämp-
lade med alla opinioners och alla samhällens
rältmätiga afsky. Måtte blott en vidsträckt
amnesti omfatta alla dem, som icke fläckat
sina bänder i medborgares blod! Om chefer
finnas, bvilkas myndighet sätter det allmänna
lugnet på spel, så kan man ju råda dem till
en frivillig landsflykt eller mottaga deras he-
dersord, att de ej skola missbruka den frihet
man lemnar dem(!!) Må man förtro sig till
män af heder; den är en känsla som man för-
länar ökad kraft, om man tror på den.
Sedan man stadgat dessa exempel(2) för det
framlidna, måste man, om man verkeligen vill
sätta ett mål för de oordningar som så länge
belägrat oss, söka utrota ett missnöje med det
bestående, som man så oförsigtigt trotsat. Det
är ej antalet eller styrkan hos dess fiender
som gör makten så svag, det är den stora
myckenhet af vänner, från kvilka den sönd-
rar sig.
Bland de män, som i allmänhet anses till-
höra restaurationen, var det visserligen hvar-
ken nödigt eller rätt att anställa ett nederlag utan
urskiljning och sålunda, genom ettslagsreactions-
system, förfölja talanger som icke bestämdt voro
böjde för förräderiet. Men Julirbännen kunde