2 HL, VAA ldlAfStuad UTA tv I ud och upp
häfuoa både genom den förra och nuvarande
chartan, — Om den sista dynastien blef tör-
drifven, blott för det den till en del förän-
drade constitutioner, huru kan man väl vän-
ta, alt nationen bos dess efterträda:e skall
sanktionera makten att alldeles upphafva den
och satta godtyckets eller vapenstyrkans makt
i stället ?
- Märkvärdigast är dock hvad som yttrades i
eamma blad påföljande Lördagen: Det är nu
allmänt erkändt, att Insurgenternes band var
ganska svagt, och att det, oaktadt sin för-
tviflade tapperhet, likväl icke uppväckte nä-
gon sympathi bland den stora massan af fol-
ket. — Hvarföre skall då allmänheten upp-
retes, och alla känsliga menniskors opinio-
ner. aflägsnas från regeringen genom piomul-
gerande af godtyckliga ordonnanser, hvilka
äro grundade på så usla premisser? Hvaföre
skall Frankrike — efter hvad alla medgifva,
— utan någon yttersta nödvändighet, eller
åtminstone sedan denna är förbi, se en del
of sitt område skiljdt ifrån alla constitutio-
nella .och lagliga garantier ? . . . Ludvig
Filip och hans Ministrar tyckas vara mycke:
angelägna, alt rubricera uppresningen såsom
en blandtd conspiration af Carlister och re-
publikaner; först och främst emedan ordet
conspiration alltid i hela verldens ögon med-
för en betydelse af brott, förenadt med svag-
het, och för det tron på en Carlistisk con-
spiration skulle gifva nationen, som batar
Carlisterne, anleduving att sluta sig till hans
tbron--: Jurnalisten ingår härefter i en un-
dersökving, huruvida hela polytechniska sko-
len och nationalgardets artilleri kunde anses
hafva Cconspire:at, och haru nödvändigt det
kunde vara, att sedan allt åter var lugnadt,
frånrycka Paris dess lsgliga styrelse och be-
herrska det med Krig:-Rätter och bajonetter,
Hvarföre, fo.tfar hin, ha vi ingått i den-
Ba undersökning? Jo, för att visa att Lud-
vig Filips Ministrar begått ett påtagligt svek
emot förnuftets, hbederas och sanniugens fo:-
dringar. De hafva framställt oordningarna
såsom härledda af orsiker, bvilka dermed
hade intet sammanhang. Den eada öfverlags-
da handling vär, att 100,000 mennisko: sam-
lådes för att hedra en kigare: och statsmans
stoft, hvars minne hade blifvit folket kärt
deraf, att ban häftigt opponerat sig emot ett
polissystem, som var batadt, och en koaung
och hans imin:s rar, som voro afskydda. En
allmän håg sammanförde densa omaätliga mas.
sa sum red.n flere månader varit fardig att
emnutslå regeringen, leld afgrundsatser, hvil-
ka, ratt eller oiratt, likväl af nationalandan
erkändes för Fransystka folkets.
Men Ludvig Fil:ps handlisgar tala för
sig sjelfva. Han har, efter uvpresningens un-
dertryckande, anfallit icke endast hutvudsta-
dens mest populära inrättningar, öfver hvil-
ka Parisarne aro stolta, utan atfven den all-
mänana fiihetens ädlaste försvarsmedel: lag.r-
ne och tryckpressen.
PMan kan bärvid icke undgå det intrycket,
natt den Narvaranda BRuausari.man är hendtl;v