ning och var armct vy krait. Den gor val 1
att vänla; ännu en eller två sådana sessioner
som den sista, och den skall kunna visa sig;
den beböfver då endast skörda den frukt som
andra utsått.
Utan fördom eller hat mot någon har jag
tecknat denna tafla, hvars färger jag ej anser
falska. Jag hatar endast förrädare, och jag
är öfvertygad att anhängarne af detta system
omfattat det på god tro och utan att göra sig
reda för det mål dt de sträfva. Näågre, up-
födde i Madame Statls Engelska skola, hafva der
hämtat deras fixa idf om Engelsmännens ari-
stokratiska statsförfattwng, den de betrakta,
icke som en lokal institution, afpassad efter
ett visst folks seder och behof, utan som ty-
pen för den högsta möjliga fullkomlighet i
hvad som rörer Styrelse.
Andre, uppfostrade i Kejserliga skolan, tro
endast på bajonetternas materiella styrka, och
på lättheten att styra folk genom embetens
bortgifvande. De ha glömt ett annat element
i denna styrelse, äran; men de nöja sig med
titlar. Andra åter öfverlemna s:g åt en ule-
slutande omsorg för de materiella intressena
och fasa för allt, som har likhet med poli-
tisk rörelse3 de finna sig aldrig nog säkra och
anse följaktligen makten aldrig nog stårk. De
drifva sin blinda fruktan så långt att de till
och med gilla våldet , som emedlertid är mak-
tens kräfta. Dessa äro de förnämsta elemen-
terne af detta parti, till hvilket annars räk-
nas många redliga män, hvilka jag dock an-
ser förblindade.
Det andra partiet, som icke finner något
annat botemedel för vår kritiska belägenhet,
är en revolution, hvilken skulle proklamera
Napoleon IT eller republiken, gör äfven fri-
hetens sak stor skada, Det är alltid farligt
att ställa ett folk, som nyss utgått ur en re-
volutiom, i den belägenhet att dess begrepp
fäster sig vid nödvändigheten af en ny revo-
lution. Man bör göra sig noga reda för hvad
som utgör den ofantliga majoriteten af natio-
nen. Denna majoritet består af menniskor som
hafva behof af lugn, för att kunna arbeta och
njuta frukten af sitt arbete. Antalet af de
mendviskor, som endast lefva af det politiska
lifvet och valt detsamma ensamt till sin bana,
är högst obetydligt i vårt samhälle. Dessa
menniskor ega öfver massorne det inflytande
deras talanger: och deras karakter gifva dem,
men de skola ej lätt kunna förmå de förra att
utsätta sig för alla farorna af en ny omstört-
ning af samhället, för den lumpna rättigheten
att hvart fjerde eller femte år träda tillsamman
med 4 eller 5 millioner andra medborgare att
utvälja en President för Republiken. Om de
till följd af någon olycklig händelse skulle
lyckas krossa Julithronen, så skulle de följan-
de dagen befinna sig framför ett samhälle, som
med högljudda rop af dem återfordrar sitt lugn,
sin trygghet, sin materiella välfärd; och som
svar härå skola de uppmana detta samhälle,
att bereda sig på kanske ett halft sekels