af denna vansinnigbet; men då den envisa för-
domen en gång blifvit häfd, ämna de åter-
vända till ärftligheten, såsom enligt kartan ett
nödvändigt element i deras monarki. Man
har icke tegat härmed i offentliga afbandlin-
gar. Finansfrågan sammanhänger med den
pelitiska. Då man antog restaurationens ad-
ministrativa system, så måste man äfven an-
taga dess financiella, emedan det ena är en
nödvändig följd af det andra. Således samma
fördelning af pål!agorna, samma benägenhet
alt vid denna fördelning gynna de tvenne
klasser som understödde restaurationen, börsen
och de större egendomsinnehafvarne; samma
förtroende till de stora och talrika traktater-
nas: politiska inflytande och till makten att
tillsätta tjonster; begär att draga fram resta-
wationens män, alt aflägsna patrioterna som
gjorde revolutionen; eftexlåtenhet mot carli-
sternes stämplingar och chouanernes nidings-
verk; omåttlig stränghet emot ynglingar, som
af ålderns liflighet och sin fosterlandskänsla
blifvit hänförde till brottsliga upplopp. I ut-
rikes ärenderna ha 18135 års traktater blifvit
antagne och missnöje yttradt med alla de hän-
delser, som förändrat restaurationens status quo;
intriger för en Oranisk kontra-revolution i
Belgien, uppenbarade inför det samlade par-
lamentet; Polens uppoffrande; intervention i
Halien till förmån för Påfven; stränga åtgär-
der mot de undanflydda patrioterna; med ett
ord, detta partis valspråk synes vara att fräl-
sa restaurationen från medborgare-konungens
och den trefärgade fanans skugga; d. v. s, att
ned-ätta vår revolution till ett ombyte af per-
soner och färgor, hvilket Casimir Perier rätt
naivt tillstod, då han i ett samtal oss emellan
vitrade: orsaken till alla våra olyckor är att
man iobillar sig att en revolution föregått i
Frankrike! Nej! ingen revolution har skett,
folket ville den icke o, s. V.
Detta parti bedrager sig. En gångi säker-
het för hvad den kallar revolutionära partiet,
skall restaurationen förjaga både medborgare-
konungen och den trefärgade fanan och na-
tional-su veräniteten. Den skall icke en gång
antaga 1814 års karta; den lemnade friheten.
för mycket insteg; man har en gång vunnit
erfarenhet och skall icke ånyo begå samma
felsteg. En stånds-författning, enligt hvilken
skatterna för hvart 3:dje eller 5:te år genom
omröstningar skola beslutas af en församling,
der provinserna, presterskapet och adeln hvar
ör sig representeras, se der det enda medel
att försena Frankrike med dess presterkap,
dess stora possessionater, dess gamla dynasti
och med det feodala Europa, För detta pris
lofvar man oss yttre och inre lugn, säker-
het och sann lycka. Det Carlistiska parti-
ets roll är enkel, det är att vänta. Hvarföre
skulle det brådska? Det skulle ej sköta sina
egra affarer så bra som Ministren af den 13
Ma..c Ånrda det Denna Ministere har verk-