af denna vansinnigbet; men då den envisa fördomen en gång blifvit häfd, ämna de återvända till ärftligheten, såsom enligt kartan ett nödvändigt element i deras monarki. Man har icke tegat härmed i offentliga afbandlingar. Finansfrågan sammanhänger med den pelitiska. Då man antog restaurationens administrativa system, så måste man äfven antaga dess financiella, emedan det ena är en nödvändig följd af det andra. Således samma fördelning af pål!agorna, samma benägenhet alt vid denna fördelning gynna de tvenne klasser som understödde restaurationen, börsen och de större egendomsinnehafvarne; samma förtroende till de stora och talrika traktaternas: politiska inflytande och till makten att tillsätta tjonster; begär att draga fram restawationens män, alt aflägsna patrioterna som gjorde revolutionen; eftexlåtenhet mot carlisternes stämplingar och chouanernes nidingsverk; omåttlig stränghet emot ynglingar, som af ålderns liflighet och sin fosterlandskänsla blifvit hänförde till brottsliga upplopp. I utrikes ärenderna ha 18135 års traktater blifvit antagne och missnöje yttradt med alla de händelser, som förändrat restaurationens status quo; intriger för en Oranisk kontra-revolution i Belgien, uppenbarade inför det samlade parlamentet; Polens uppoffrande; intervention i Halien till förmån för Påfven; stränga åtgärder mot de undanflydda patrioterna; med ett ord, detta partis valspråk synes vara att frälsa restaurationen från medborgare-konungens och den trefärgade fanans skugga; d. v. s, att ned-ätta vår revolution till ett ombyte af personer och färgor, hvilket Casimir Perier rätt naivt tillstod, då han i ett samtal oss emellan vitrade: orsaken till alla våra olyckor är att man iobillar sig att en revolution föregått i Frankrike! Nej! ingen revolution har skett, folket ville den icke o, s. V. Detta parti bedrager sig. En gångi säkerhet för hvad den kallar revolutionära partiet, skall restaurationen förjaga både medborgarekonungen och den trefärgade fanan och national-su veräniteten. Den skall icke en gång antaga 1814 års karta; den lemnade friheten. för mycket insteg; man har en gång vunnit erfarenhet och skall icke ånyo begå samma felsteg. En stånds-författning, enligt hvilken skatterna för hvart 3:dje eller 5:te år genom omröstningar skola beslutas af en församling, der provinserna, presterskapet och adeln hvar ör sig representeras, se der det enda medel att försena Frankrike med dess presterkap, dess stora possessionater, dess gamla dynasti och med det feodala Europa, För detta pris lofvar man oss yttre och inre lugn, säkerhet och sann lycka. Det Carlistiska partiets roll är enkel, det är att vänta. Hvarföre skulle det brådska? Det skulle ej sköta sina egra affarer så bra som Ministren af den 13 Ma..c Ånrda det Denna Ministere har verk