af någon annan än mig, på ett ställe, sder-jag dock tyckte oss vara aldeles ensammårA Jag ansåg hennes rädsla vara orsåken till denna oro och förvirring; jag trycktåh A starkare till mig; och, öfvergående frå sighet af vin till rusighet af kärlek, kysste jag Clarices darrande hand för hvarje gång hon förnyade sin bön. Då vi framkommit till hennes fars bus funno vi alla ljusen släckta. Hon öppnade porten till gården, klappade sakta på ett fönster, och efter en kort stund väcktes henne genom detsamma en sådan hatt och rock, som landtfolket nyttjade. Då ni ej förr velat lemna mig, sade hon, måste Ninu påtaga denna drägt, för att utan fara kunna återvända till Ert qvarter. Skynda Er; jag ber Er härom, för mitt eget lugn och för Ert lif. Hvad fruktar Ni då för mig? frågade jag förundrad. Tyrolarne och Bayrarne utgöra nu en enda nation; vi ligga ej i krig med hvarandra. Stadens invånare, hvilka ensamt äro i stånd att uttrycka en opinion, äro missnöjda med sin gamla Österrikiska konstitution, och landtfolket skall snart förena sig med en regering, som endast fordrar ordning och undergifveuhet för lagen och dess Auctoriteter. Det är hvarken värjan, eller pennan, som gör en autoritet laglig, invände den vackra rebellen med mycken kraft: man kan väl inkräkta en magt, men man vinner den hvarken med traktater eller fältslag. Och hvari består då en laglig autoritet? I den önskan som uttryckes af nationens majoritet. Hvad! svarade jag — i den önskan som uttryckes af en hop råa, okunniga och vilda landtmän, hvilka hvarken kunna läsa eller skrifva, och ej en gång känna Bayerns och Österrikes gevgrafiska läge!, . . Jag vill icke tvista med Er om en sak hvaruti vi aldrig blifva ense — svarade hon. Jag begär blott attiNi vill göra mig lugn för Ert bf och att ej lemna mig i oro för Er. Vill Ni det? Jag kan ej neka Er något. För min del skall jag icke göra Er samma böns;. det beror icke mera på Er om jag skall vara lugn. Hvad åter den autoritet beträffar som Ni i Er person bildat för mig, så underkastar jag mig den utan att knota, ty jag anser den mera legitim än sjelfva nationens majoritet. Nu påtog jag bonddrägten öfver mina kläder, under det jag med flera kyssar beäfkte den hand som hjelpte mig med klädse ln. Säg mig nu, Clarice, frågade jag henne, lå min toilette var slutad, har Ni lofvat denne talienare er hand? Ja. . . Nej. . . Svarade hon lifligt; dock ) utan att stamma. ! Jag mottog med glädje hennes nekande svar ch tillslöt hennes mun med en afskedskyss fn fruktan att hon kunde svara ännu ett rd, På återvägen till staden återkallade jag i minnet aftanene hända. o4 cm a 2