stitutionerne: den vill principen med alla sina slutföljder. Repubhk vill den deremot icke veta af och förjagar dess dolda eller öpna anhängare. Restaurationen älskar den lika litet; här afskyr den lika både menniskor och deras läror. Qvasilegimiteten och status qvo förealla landet i detta ögonblick som ett högförväderi, Hvarföre vill man då nödvändigt misskänna jenna beundransvärda sinnesstämning? IHvarföre envisas partierne, de segrande och de besegrade, att alltjemnt bibehålla sina fördonar och inbillningaår? Man fortfar att kittla passioner som fått dödsstöten; interessena, dem fverger man, Det finnes ännu ett parti som kallar sig ninisterielt, ett som kallar sig opposition; fasens parti finnes ingenstädes. Ingen offrar sitt vat eller sin egennytta åt det allmänna bästa. stället att utså frön för framtiden, att öfrerväga och intränga i landets alla otaliga beI . . 0 iof, begrunda felen eller bristerne i vår lag5 tiftning, i stället för något sådant, förebrår nan, anklagar man hvarandra inbördes, Man lömmer att det finnes blott ett sätt att tillntetgöra sina motståndare och deras rykte — let är att öfverträffa dem. Kamrarne äro icke sammankallade. Vi vea till och med icke om och när detta sker — ch redan tala de ytterliga oppositionsmännen mm att anklaga Ministören. Skola vi ånyo vörja med alla den förra sessionens dårskaper, ch tror man då väl att den allmänna nöden tltid skall finna sig så väl belåten med dessa ammanträden, som i nio långa månader enlast fyllas af toma discussioner? Chartan är såldförd, suspenderad, trampad med fötterna; letta hafva vi sagt och vi skola hålla i med tt säga det, till dess männen af den 13 Mars leröfver rodna af blygd. Men det är ingaunda medelst hot om anklagelse som viskola nteressera dem för lagarnes uprätthållande; och vad gör det väl för Frankrike, deras bestraffaing ler frikännande? Begär snarare en lag som ;estämmer hvad ett belägrings-tillstånd är, och om inskränker till vissa förhålanden utöflingen af denna dictatur. Men — måtte man äl besinna detta — man måste vara säker, Ildeles säker om framgången, när man i thy all anklagar. Om den radikala oppositionen j har majoriteten, så är den i och med detamma sjelf proseriberad, proscriberad inför pinionen och dignar under å!löjet. Vår bildning, vår naturliga känsla är så bekaffad, att våldsama mede! förena alla opiioner mot den som använder dem. Herr Pefers majoritet minskades vid hvarje försök att enomdrifva hans egen ensidiga vilia. Oppotionens minoritet, redan betydligt reducerad erom ohetänksamma yttranden och åtgärder, vilka vi ej ansett vog öppna, skulle ytterliare minskas, om den företog sig att med en endtlig handling öppna sessionen. Och Regeringen! Om den, t. e. vid en dylik nklagelse, utbredde sig öfver do faror, för hvila den varit blottställd, öfver sina fienders ierfyva och mägtiga intriger, om den visade