stitutionerne: den vill principen med alla sina
slutföljder. Repubhk vill den deremot icke
veta af och förjagar dess dolda eller öpna an-
hängare. Restaurationen älskar den lika litet;
här afskyr den lika både menniskor och deras
läror. Qvasilegimiteten och status qvo före-
alla landet i detta ögonblick som ett högför-
väderi,
Hvarföre vill man då nödvändigt misskänna
jenna beundransvärda sinnesstämning? IHvar-
före envisas partierne, de segrande och de be-
segrade, att alltjemnt bibehålla sina fördo-
nar och inbillningaår? Man fortfar att kittla
passioner som fått dödsstöten; interessena, dem
fverger man,
Det finnes ännu ett parti som kallar sig
ninisterielt, ett som kallar sig opposition; fa-
sens parti finnes ingenstädes. Ingen offrar sitt
vat eller sin egennytta åt det allmänna bästa.
stället att utså frön för framtiden, att öf-
rerväga och intränga i landets alla otaliga be-
I . . 0
iof, begrunda felen eller bristerne i vår lag-
5
tiftning, i stället för något sådant, förebrår
nan, anklagar man hvarandra inbördes, Man
lömmer att det finnes blott ett sätt att till-
ntetgöra sina motståndare och deras rykte —
let är att öfverträffa dem.
Kamrarne äro icke sammankallade. Vi ve-
a till och med icke om och när detta sker —
ch redan tala de ytterliga oppositionsmännen
mm att anklaga Ministören. Skola vi ånyo
vörja med alla den förra sessionens dårskaper,
ch tror man då väl att den allmänna nöden
tltid skall finna sig så väl belåten med dessa
ammanträden, som i nio långa månader en-
last fyllas af toma discussioner? Chartan är
såldförd, suspenderad, trampad med fötterna;
letta hafva vi sagt och vi skola hålla i med
tt säga det, till dess männen af den 13 Mars
leröfver rodna af blygd. Men det är inga-
unda medelst hot om anklagelse som viskola
nteressera dem för lagarnes uprätthållande; och
vad gör det väl för Frankrike, deras bestraffaing
ler frikännande? Begär snarare en lag som
;estämmer hvad ett belägrings-tillstånd är, och
om inskränker till vissa förhålanden utöf-
lingen af denna dictatur. Men — måtte man
äl besinna detta — man måste vara säker,
Ildeles säker om framgången, när man i thy
all anklagar. Om den radikala oppositionen
j har majoriteten, så är den i och med det-
amma sjelf proseriberad, proscriberad inför
pinionen och dignar under å!löjet.
Vår bildning, vår naturliga känsla är så be-
kaffad, att våldsama mede! förena alla opi-
ioner mot den som använder dem. Herr Pe-
fers majoritet minskades vid hvarje försök att
enomdrifva hans egen ensidiga vilia. Oppo-
tionens minoritet, redan betydligt reducerad
erom ohetänksamma yttranden och åtgärder,
vilka vi ej ansett vog öppna, skulle ytterli-
are minskas, om den företog sig att med en
endtlig handling öppna sessionen.
Och Regeringen! Om den, t. e. vid en dylik
nklagelse, utbredde sig öfver do faror, för hvil-
a den varit blottställd, öfver sina fienders
ierfyva och mägtiga intriger, om den visade