med skarpt utbildade anletsdrag, Bbistert utseende och mörkt hår. Då ban fasttogs i Liverpool bar han en blå roek och svarta långbyxor, mycket orenade då han kastade sig i sjön. Hans hållning och sätt att vara utmärkte en vanlig handtverkare. lIians upförande inför domstolen antydde ingenting tgentligen elakt; hans svar voro bestämda och vördnadsfuila, men han tycktes vara alldeles käanslolös så väl i afseende på brottet som dess följder. Hvad är ert namn, frågade bonom domaren, ni heter-väl något mer än Cook? Fången tycktes i början alldeles icke sifva akt på frågan, utan stod med ögonen fällda och höll hatten framför sig med båda bönder; fågan uprepades och då svarade han med bestämd ton milt namn är James Cook? Hans fasthet och oförfärade utseende annmärktes der-. vid af alla närvarande. Han förrådde icke den ringaste förvirring eller oro bvarken i blicken eller kroppens rörelser , och hans röst var icke vid något enda tillfälle sväfvande eller esäöker. — Han bekände, utan serdeles svårighet, sitt brott och besättade sjelf omständigheterne: Vid Herr Paas sista besök, befallte han sin lärgosse att gå bort och ej återkomma förr än han sjelf tillsade horom derom eller skickade efter honom. Sedan Herr P. inkommit, hade de vexlat vanliga höflighetsbetygelser, hvarefter Cook upräknade de 23 puvd han var skyldig och bad P. sitta ned att skritva qvitto derå. Man hade i Cooks hus funnit detta qvittens färdigskrifvet och bokstäfverna J. P. derunder, så skrifne och hopbundne att man tydligen kunde märka att de utgjorde en börjad namnteckning, Den förmoadan denna egenhet ingifvit bekräftades af delinqventen sjelf; han hade nemligen, i det ögonblick sista bokstäfverna af namnteckningen skuile fullbordas, gifvit den olycklige P. dråpsläget med en slags ofantligt tung bred hammare som bokbindare pläga nyttja alt pressa och polera papperet med. Sedan hade han återtagit sina penningar jemle en summa af nära 1600 pund isedlar och guld, den han tillförne visste P. bar på sig i en grön påse och hvilken förnämligast frestat bonom att begå illgerningen. Derpå skyndade han att stycka kroppen och började att bränna upp den: på den tillagade koleldeo. Hvad hufvudet och kroppens öfre delar beträffade, sade han sig ej hafva upbränt dem, men förklarade det ingen mensklig makt skulle förmå honom att bekänna hvar de tagit vägen. Forts, e. a. g. i ere AOESPES TINGET SÄ INSTEAD POSTSC.BRBIPTUM.