Net AD UJ ÖUAE INU Uppe oJAållA Vadla Jar
sare känna, att något sådant aldrig stått i Af-
tonvbladet. Tvärtom ha vi alltid yttrat oss
mat ölverdriften hos det s. k. radikala krigs-
partiet i Frankrike. En gång yttrade vi, att
Frankrike om det understödt Polen, hade sna-
vare haft att vänta hjelp än hinder från de
Tyska folken, i anseeude till deras sin-
nesstämning och sympathi för Polens sak, Strax
började Argus ta!a om Franska eröfrings-pla-
ner såsom oskiljaktiga hån hvarje bemedling
för frihetens sak, och franidrog en exalterad
Tysks deklamationer på Hambacher-festen, e-
mot Frankrikes inblandning i Tysklands inre
angelägenheter. Hvad hör nu detta tillsam-
mans? Om diremot Tyskarne skulle blifva
utsatte för någon annan makts viöfrings-begar,
månne de icke då, i samma belägenhet som Po-
len, gerna skulle emottaga hjelp iftån Frank-
rike?
Några ord mer eller mindre af Doktor
Wirth, eller. Doktor Hjelplös, eller hvilken
Doktor som belst, betyda dessutom nästan li-
ka litet som några ord mer eller mindre af
Argus sjelf.
Doktor Wirth varn ett stormande bifall —
säger Argus; men det står likväli samma tid-
ping, hvarutur Argus meddelat den öfversatta
artikeln, att Doktor Wirths tal icke vunnit
mängdens bifall. Såsom bevis derpå anfördes
att han icke efteråt blef vald bland ledamö-
terna af en för tillfället tillsatt Comilte.
AHvarföre förteg Argus detta? — Var det är-
l:gt? —
Uuder sin blinda ifver att, per fas et nefas,
få någon sak med Aftonbladet, beskyller Ar-
gus oss vidare, att hafva lagt skulden till Po.
lens undergång endast på det Perierska sy-
stemetl. ;
Utan att likt Argus, vilja aftrycka långa
spalter af våra fordna artiklar, citera vi blott
värt yttrande i N:o 22 af detta blad för den
27 Januari, I en artikel, kallad Är 1831,
politisk öfverblick, förekommer det:
— — Denna korta öfvevsigt af Franska
politiken torde fyl!est hafva ådagalagt, huru
den lemnar hafvndnyckeln till de händelser,
som under det förflutna årets lopp småningom
utvecklat sig, i rak motsats mot tidens sytt-
ving och mot hvad premisserne antydde. Dock
bör, såsom vi i början af denaa uppsats an-
märkt, skulden för den olycksaliga reaction vi
bevittnat icke uteslutande drabba H:r PåErier
och hans triste milieu. Det vore orättvist att
icke tillerkänna Luglands egennyttiga politik
den andel den otvilfvelaktigt eger I hvad son:
skett. Beklagligen kunna vi icke här såsom i
Frankrike vältra skulden för en förnedrande
statskonst på några få enskilda män i spetsen
lör ärerdeina. Hos John Bull hav det icke
varit eller icke behöft vara ministetren som
felat. National-karakteren har gifvit impulsen,
denva beprisade N tional-egoism som at mån-
ga kailas foste landskänsla, och som bjuder att
lemna ett blödande folk, en stor idd i stic-
ket, hvarje gång de möjligen kunde kosta gam-,
la England ett sjelftaget prerogativ eller en
förspilld skilling sterling. — —