ningens början såg man gebitets (Banlieue) Na-
tionaigarden från alla håll skynda till staden,
ock, klockan 10 f. m. innehades hela linien
af Boulevarden från Barriere du thröne till
triumfbågengpå Elyseiska fälten af tropparne.
På ena sidan såg man denna präktiga skara af
medborgerliga krigare, till hvilkas ädla och
lyckliga bemödanden, för ordningens och lug-
nets återställande, Frankrike så många gånger
stått i förbindelse, och hvilkasjutmärkta egen-
skaper alldrig framträdt i en skönare dag än
just under; de sista dagarnes, upträden. På
andra sidan syntes deras tappra medbröder,
linie-tropparne. FElyseiska fältet innehades
förnämligast af talvika kavalleri-regementen,
hvilkas utmärkt sköna utseende icke nog kan
uphöjas. Vädret, som på morgonen var tungt,
klarnade upp mot kl. half 12 och solen fram-
lyste i all sin glans. I detta ögonblick var
det hela en syn, hvars make man knapt kan
föreställa sig: tusentals välklädda menpiskor
af båda könen som täflade att vara de främ-
sta på Konungens väg, de serskilda corp-
sernes berrliga musik och slutligen Konun-
gen sje!f, åtföljd af Hertigen af. Nemours och
en utomordentligt talrik och lysande stab.
Sedan Hans Maj:t ridit genom lederne, begaf
han sig till Place Vendöme, der Nationalgar-
derna och linie-regemenvterna defilerade förbi
honom. Drottningen, Madame Adåetaide, de
unga Prinsarne och Prinsessorne, hade tagit
plats på balcongen till JustitieMinisterns hö-
tel för att åskåda det hela. Välkomsthelsnin-
garne till Konungen och hans familj, hvar-
vid militären och folket tycktes tälla med
hvarandra, voro öfverallt ganska hjertliga och
på många ställen i högsta grad enthusiastiska.
Linie-tropparne upställde på; Place Vendöme
mottogo Nationalgarderaa, då: de marschera de
förhi Hans Maj:t, med stormande rop af: tefve
Nationalsardet! lefve Konungen! hvilket af
garderna besvarades med lefve Ludvi; Philip!
fefve den tappra linien! Bland den sköna mi-
litär, som bildar Parisiska Natiovalgardet, är
det omöjligt att med tystnad förbigå serdeles
2:ne Stadslegioner. Det torde vara svårt att
bland någon Europeisk militär upleta en så
skön tropp och dess förträfliga hållning höjes
ytterligare af den utmärkta precision, hvarmed
den verkställer alla militäriska evolutioner.
Man skulle snarare hafva trott sig se Napole-
ons Mieille Garde än en corps af frivillige.
Den enda infänteritropp, som i någon mån
denna dag könde jemföras med de 2:ne legioner-
ne, var Municipal-fotgardet. Cavalleriet upväck-
te likaledes hvarje åskådares lifliga beundran;
serdeles 9 och 19 Cuirassier-1 egementena, 6:te
Dragon-regemvatet (detsamma som under
de senaste orolisheterna uppförde sig med
så mycken moderation), samt municipal-
Cavatleriet. Konungen återvände till Tauile-
rierna omkring kl. 6 ef. m. Hansansigtestrå-
lade af glädje, som det tros, öfver det verkli-
gen högst smickrande sält, hvarpå han, enligt
alla sammanstämmande uppgifter mottogs af
militären - och folket och hvilket vida lä-
rer öfverträffat — hans förboppningar. I
fel andaA danan saft dad ck rifvelse till