ningens början såg man gebitets (Banlieue) Nationaigarden från alla håll skynda till staden, ock, klockan 10 f. m. innehades hela linien af Boulevarden från Barriere du thröne till triumfbågengpå Elyseiska fälten af tropparne. På ena sidan såg man denna präktiga skara af medborgerliga krigare, till hvilkas ädla och lyckliga bemödanden, för ordningens och lugnets återställande, Frankrike så många gånger stått i förbindelse, och hvilkasjutmärkta egenskaper alldrig framträdt i en skönare dag än just under; de sista dagarnes, upträden. På andra sidan syntes deras tappra medbröder, linie-tropparne. FElyseiska fältet innehades förnämligast af talvika kavalleri-regementen, hvilkas utmärkt sköna utseende icke nog kan uphöjas. Vädret, som på morgonen var tungt, klarnade upp mot kl. half 12 och solen framlyste i all sin glans. I detta ögonblick var det hela en syn, hvars make man knapt kan föreställa sig: tusentals välklädda menpiskor af båda könen som täflade att vara de främsta på Konungens väg, de serskilda corpsernes berrliga musik och slutligen Konungen sje!f, åtföljd af Hertigen af. Nemours och en utomordentligt talrik och lysande stab. Sedan Hans Maj:t ridit genom lederne, begaf han sig till Place Vendöme, der Nationalgarderna och linie-regemenvterna defilerade förbi honom. Drottningen, Madame Adåetaide, de unga Prinsarne och Prinsessorne, hade tagit plats på balcongen till JustitieMinisterns hötel för att åskåda det hela. Välkomsthelsningarne till Konungen och hans familj, hvarvid militären och folket tycktes tälla med hvarandra, voro öfverallt ganska hjertliga och på många ställen i högsta grad enthusiastiska. Linie-tropparne upställde på; Place Vendöme mottogo Nationalgarderaa, då: de marschera de förhi Hans Maj:t, med stormande rop af: tefve Nationalsardet! lefve Konungen! hvilket af garderna besvarades med lefve Ludvi; Philip! fefve den tappra linien! Bland den sköna militär, som bildar Parisiska Natiovalgardet, är det omöjligt att med tystnad förbigå serdeles 2:ne Stadslegioner. Det torde vara svårt att bland någon Europeisk militär upleta en så skön tropp och dess förträfliga hållning höjes ytterligare af den utmärkta precision, hvarmed den verkställer alla militäriska evolutioner. Man skulle snarare hafva trott sig se Napoleons Mieille Garde än en corps af frivillige. Den enda infänteritropp, som i någon mån denna dag könde jemföras med de 2:ne legionerne, var Municipal-fotgardet. Cavalleriet upväckte likaledes hvarje åskådares lifliga beundran; serdeles 9 och 19 Cuirassier-1 egementena, 6:te Dragon-regemvatet (detsamma som under de senaste orolisheterna uppförde sig med så mycken moderation), samt municipalCavatleriet. Konungen återvände till Tauilerierna omkring kl. 6 ef. m. Hansansigtestrålade af glädje, som det tros, öfver det verkligen högst smickrande sält, hvarpå han, enligt alla sammanstämmande uppgifter mottogs af militären och folket och hvilket vida lärer öfverträffat — hans förboppningar. I fel andaA danan saft dad ck rifvelse till