deras Umbud, MA. Stavder, I deras underd. skrivelse,
vid 1323 års Riksdag, yttrat följande: ?Då R:s Stän-
der nu återkommit till detta ämne, hafva Rikscns
Ständer icke blott bibehållit - denna öfvertygelse,
(ncmligen, att afsigten mea Extra Boteringens ätagande
veril, att densamma skulle allenast under krig utgöras
och då borde endast i manskap utgå) utan äfven
funnit Extra Roteringsskyldigheteas förvandling från
åliggandet alt uppsätlta manskap till utgörandet af av-
dra prestationer, samt desse genares fortfarande un-
der fredstider, vara stridande emot uttryckliga inne
håliet och Rikscus Ständers ofta åberopade beslut
om denna rotering. Såsom ctt hufvudvilkor för åta-
gandet i detta fall, innefattar berörde beslut, att ex-
tra Roteringsskyldigheten endast under krig skulle
komura i fråga; och då derigenom tillika blifvit stad-
gadt, att det manskap, som af de extra BRoteringsskyl-
dige skulle utgöras, borde utgå innan någon del ar
natioualarmeringen fick uttagas, hafva Biksens Stän-
der ansett, att extra Roteringsplikteus fullgöraude
genom annat än manskap, jemväl skulle tillintetgöra
det vilkor, som blifvit lagdt till grand för åtagandet af
nationalarmeringen. Att rubba ett högtidligt fattadt be-
slut af sådan vigt, som det ifrågavarande, hafva Rik--
sens Ständer funnit vara afömtälig beskaffenhet, och
Rikscus Ständer anse beslutets helgd böra försäkras,
äfven med uppoffring af de fördelar, som en förån-
dring deri skulle kunna medföra. I betraktande af
detta allt, hafva Riksens Ständer alltså beslutit, all
extra Roteringen vid påkommande behof deraf, bör
endast i manskap utgå, samt att alla emellan EK. M.
och Kionan samt extra Rotehållare afslutade kontrakt,
som afse förändring deruti, och hvilka utan Rikets
Ständers bifall och samtycke icke kunna ega bestånd,
böra till all verkan förfalla; hvarjemte Rikseus Stiän-
der yvclat förklara sig likaledes anse det koutrakt,
hvarigenom Extra Rotehållare förbundit sig, alt emot
befrielse från manskaps hällande, äfven under freds-
tider, erlågga vissa bidrag till Stalen, böra till sin.
kraft upphöra, och lärer E. K. M. således täckas om
ifrågavarande kontrakts upphäfvande i nåder föran-
stalia.
Hara kan man då säga, att artikelns Författare cus
åsyftat alt inverka på allmänheten, Mig synes, att
han endast äsyftat att skärpa eftertanke hos styrel-
sen; och att man gör honan en stor orättvisa, då
man säger, alt han vyrängt sina framställningar i cn
sådan afsigt. Aktor bar väl sökt framdraga beslutet
vid den alltför bekanta sista Riksdagen, och derige-
nom trott sig bevisa det obehöriga i artikeln. Jag-.
svarar bärtill, all jag gerna Ööfverlemnar detta bevis
till hvad det kan förmå ibland en nation som kan-
hända bör sjunga Te Deum öfver alla de beslut, som
vidtagits af en Riksförsamling, om hvilken det vore
Ä himmelsskriande synod att säga, det listen och
korruptionen gått hand i hand, att öfvyerlemna sam-
hället och dess fattigare klasser till maktens och ri-
kedonmens godtycke; ty efterspelet visar ju raka mot-
satsen, och alt allt är väl beställdt.
Likaså vill jag gärua qvarlemna Tit. Fredhohn,
såsom den monarkiska principens försvarare, ufi den
lucka, åklagaremaktens organer fuvnit i lagstitt-
ningen; förvissad , att tidsandan slår igen densanuna
midt för hans näsa. Men såsom opassande och otill-
börligt hoppas jag ait bvar och en skall anse en Ak-
tors advokatoriska försök, att stämpla med brottslig-
het sädane delar af cc skrift, som ej utgöra föremal
för ca Aktors åtal, eler att vilja gifva cn större
brottslighet åt uttrycken, än. den bonom blifvit älegdt
att beifra. Aktors försök , att draga obestämda slul-
följder af särskildta uttryck, t. ex. blodehart och
kanon-mat, samt gifva dom egenskapen af sw.deord,
är alt på en gång lagstridigt, förnuftslöst, och myc-
ket mer till satiren än till det allvarsamma öfver-
lemna sitt åtal.
POch härmed anser jag mig tillräckligt hafva vi-
sat det olämpliga och lagstridiga i Aktors anmörk-
ningar. Jag slutar alltså med en enda erinran till:
dem, som skola afgöra emellan makten och mig: un-
der det lugnet råder, och folkens tålamod fördrager
byerje försök, som kan göras att iukräckta på natio-
nerdas rättigheter, går det möjligen an, att makten i
sin etolthet söker tysta byarje röst, som höjer sig för
att yrka rätlvisa, billighet och skonsamhet emot de:
lägre klasserna. I sin ordning kan ju ock den tid