de artiklar framställde vi nödvändigheten af en reform uti hela theaterns väsende och dess frigifvande, dels ifrån den slags inflytelse, som sjelfva valet af stycken måste för dess egenskap af hof-th-ater vara underkastadt dels ock ifrån de servituter af friplatser, Hof-kapellets uteslutande aflöning från theater-kassan m. m. hvarmed den varit belastad. Andre hafva sedan äfven anmärkt att stora besparingar bordt göras i de materiella och de så kallade dag-kaoswnaderna: med ett ord, en fullständig reorgalisation var af nöden påkallad. Utgången visade att det hände Hr von Beskow vid theaterstyrelsen detsamma som händt mången förtjeot man före honom. Han arbetade af alla krafter, och med så mycken framgång som omständigheterna medgåfvo, att lappa och förbättra på ett föråldradt verk; men slömde att allt detta endast utgjorde palliativer, som icke ledde till någon verksam förbättring, eller fördel för inrättningen, så länge sjelfva theaterns väsende icke var organiseradt på en annan fot, eller, om detta steg icke kunde tasas, åtminstone ett nödigt understöd för des; financiella upphbjelpande vore försäkradt såsom vilkor, att kunna fortfara på den gamla fot-n, utan att äcnu mer komsza promettera sig inför allmänheten. Såsom ett bevis på nödväadigheten, att vidtaga ett af dessa båda steg, vilja vi blott nämaa, att äfven med fullt hus hvarje afton, en förlust af 3,000 Ridr om året ansågs vara gifven för kassan, i följd af redan uppgjorda kontrakter och dagkostuader. Då alla dessr förhållanden sedermera icke blifvit förändrade och utsigteo till eo totalomstöpning oss veterligen icke är större nu än förr, skulle det utan tvifvel vara högst oklokt af Hir von Beskow för hans egen likasom för publikens och sceneas skull, att för närvarande återtaga Theater-Styrelsen, Det förflutna måste af hvar och en som känner hvad H:r von Beskow på denna plats uppoffrat, af sin tid och sin helsa, anses för elt missöde, som i många fall icke berott af honom att afvärja, och som dessutom icke tillraknas en litteratör hvilken blifvit på en gång inokastid i en hop förut okända omsorger, och icke anade hinder för en friare verksamhet. Men att, efter mer än ett års bitter erfarenshet af de törnen som vexr på dennr bainr, ånyo vå-: ga sig in derpå och — misslyckas, skulle säkert af mängden helt annorlunda och strängare bedömas. Hvad åter den farhåga beträffar, som några hysa, att theatern skulle komma att upphöra, eller göra bankrutt, så kan den endast grunda sig på en fullkomlig okunnighet on hithörande förhållanden, Vid 1823 års Riksdag motionerades, som bekaut, ett stats-ansla ; åt theatern. Ständerne ansågo likväl, i anseende dertill, att theatern står under Hans Maj:t Konungens ome lelbira disposition, mera passande att öka H:s Maj:ts hofhållningssumma med 100,000 Ridr, men uttryckte i den underd, skrifvelsen härom, tillika den öaskan, att Kongl. Maj:t deraf ville undercrhålla theatern. Di fs Maj:t sålunda genom detta anslag äger mer än tillväcklisa madel i; hän.