de artiklar framställde vi nödvändigheten af en
reform uti hela theaterns väsende och dess fri-
gifvande, dels ifrån den slags inflytelse, som
sjelfva valet af stycken måste för dess egen-
skap af hof-th-ater vara underkastadt dels
ock ifrån de servituter af friplatser, Hof-ka-
pellets uteslutande aflöning från theater-kas-
san m. m. hvarmed den varit belastad. An-
dre hafva sedan äfven anmärkt att stora be-
sparingar bordt göras i de materiella och de
så kallade dag-kaoswnaderna: med ett ord, en
fullständig reorgalisation var af nöden påkal-
lad. Utgången visade att det hände Hr von
Beskow vid theaterstyrelsen detsamma som händt
mången förtjeot man före honom. Han arbe-
tade af alla krafter, och med så mycken fram-
gång som omständigheterna medgåfvo, att lap-
pa och förbättra på ett föråldradt verk; men
slömde att allt detta endast utgjorde palliati-
ver, som icke ledde till någon verksam för-
bättring, eller fördel för inrättningen, så länge
sjelfva theaterns väsende icke var organise-
radt på en annan fot, eller, om detta steg
icke kunde tasas, åtminstone ett nödigt un-
derstöd för des; financiella upphbjelpande vo-
re försäkradt såsom vilkor, att kunna fortfara
på den gamla fot-n, utan att äcnu mer komsza
promettera sig inför allmänheten. Såsom ett
bevis på nödväadigheten, att vidtaga ett af
dessa båda steg, vilja vi blott nämaa, att äf-
ven med fullt hus hvarje afton, en förlust af
3,000 Ridr om året ansågs vara gifven för
kassan, i följd af redan uppgjorda kontrakter
och dagkostuader.
Då alla dessr förhållanden sedermera icke
blifvit förändrade och utsigteo till eo total-
omstöpning oss veterligen icke är större nu än
förr, skulle det utan tvifvel vara högst oklokt
af Hir von Beskow för hans egen likasom för
publikens och sceneas skull, att för när-
varande återtaga Theater-Styrelsen, Det för-
flutna måste af hvar och en som känner hvad
H:r von Beskow på denna plats uppoffrat, af
sin tid och sin helsa, anses för elt missöde,
som i många fall icke berott af honom att
afvärja, och som dessutom icke tillraknas en
litteratör hvilken blifvit på en gång inokastid
i en hop förut okända omsorger, och icke a-
nade hinder för en friare verksamhet. Men
att, efter mer än ett års bitter erfarenshet af
de törnen som vexr på dennr bainr, ånyo vå-:
ga sig in derpå och — misslyckas, skulle sä-
kert af mängden helt annorlunda och strän-
gare bedömas.
Hvad åter den farhåga beträffar, som nå-
gra hysa, att theatern skulle komma att upp-
höra, eller göra bankrutt, så kan den endast
grunda sig på en fullkomlig okunnighet on
hithörande förhållanden, Vid 1823 års Riks-
dag motionerades, som bekaut, ett stats-ansla ;
åt theatern. Ständerne ansågo likväl, i anse-
ende dertill, att theatern står under Hans
Maj:t Konungens ome lelbira disposition, me-
ra passande att öka H:s Maj:ts hofhållnings-
summa med 100,000 Ridr, men uttryckte i
den underd, skrifvelsen härom, tillika den öa-
skan, att Kongl. Maj:t deraf ville undercrhål-
la theatern. Di fs Maj:t sålunda genom detta
anslag äger mer än tillväcklisa madel i; hän.