beta dem genom sina köpta orgeners läror. Olyckligtvis arbeta de så mycket mera för dem genom sitt handlingssätt. Äfven i de så kallade constitutionella staterna bar man börjat inse, att det icke är mycket lyckligare att blifva hårdt beskattad genom en korrumperad representation än genom maktspråk, då resultatet i alla fall bliv att mängden skall arbeta och träla för att underhålla lysande hof och ) dyra uniformer. Lika litet afundsvardt börjar det anses, om medborgaren skall för sitt försvar emot en fiendes möjliga anfall betala så mycket, att försvaret äter upp det mesta af det som skulle försvaras. I detta som i andra fall likna dock våra statsinrvättningar nog mycket den i Minethausen den yngres regor beskrifna säderbergningsmachinen, som var så snillvikt inrättad, att den med sitt maehineri håde sådde, skördade, körde in, tvöskade och åt upp all säden. Det vore deföre också icke att undra, om hvad en Hög Person en gång, efter berättelse, yttrat att inom femtio år ingen enda Konung mera finnes i Europa, b!efve sanspådt. Emedl!ertid är det vanligen cn betänklighet som man hör framställas vid frågan om företrädet emellan den monarkiska eller repubiikanska styrelseformen. De Republikanska idderna, säga månge, leda endast till anarki och upplösniog, republiken betryggar icke ovduvin gen inom samhället, och framförallt: den kan, mena de, icke hafva bestånd i längden Det sista af dessa argumeuter utgör icke något skäl, så framt den republikanska styrelseformen i sig sjelf skulle vara den bästa. Femhundrade års republik hos Romarne och de förenta Staternas orubbade bestånd i mer än ett halft sekel vittna dessutom tillräckligt deremot. Deremot kunde fråsan, hvilken styrelseform är den tjenligaste för ordningens vidmakthållande, förtjena att närmare undersövas. Viba nyligen låst ett utdrag ur Franska dniugen le National, innehållande några faktiska uppgifter, hvilka egentligen fört oss på detta i RK ne, och hvilka förtjena att tagas i öfvervägande: en politisk fråga som blir allt mera vigtig för samhällenas stora intressen. Om man erinrar sig de revolutionära rörelser , m yppats i Petersburg, blott sedan Kejsar Nicolai thronbestigning, måste man erkänna, att en autokratisk styrelse icke är särdeles mån om uppfyllaudet af denna första bland alla sina pligter. Övtervikiska Manarkien, med dess i våra dagar timade massakrer och resping bland VUogerska allmogen, betryggar äfven illa nog ordningen i sina stater, och gjorde väl, om den afböll sig från ull inblandning I andras angelägenheter, till denna ordniugs återställande. Preuscn har, oaktadt sin militära styrelse, icke dess mindre haft upplopp att vidkännas i Rhevländerna och kantoven Neufechatel. Manu torde lika litet kunna påstå, att Konnngarne i Neapel, Sardinien, TIL... Af AT Lo 0 Ål MAR An