beta dem genom sina köpta orgeners läror.
Olyckligtvis arbeta de så mycket mera för
dem genom sitt handlingssätt. Äfven i de så
kallade constitutionella staterna bar man bör-
jat inse, att det icke är mycket lyckligare att
blifva hårdt beskattad genom en korrumperad
representation än genom maktspråk, då resul-
tatet i alla fall bliv att mängden skall arbeta
och träla för att underhålla lysande hof och )
dyra uniformer. Lika litet afundsvardt bör-
jar det anses, om medborgaren skall för sitt
försvar emot en fiendes möjliga anfall betala
så mycket, att försvaret äter upp det mesta
af det som skulle försvaras. I detta som i
andra fall likna dock våra statsinrvättningar
nog mycket den i Minethausen den yngres
regor beskrifna säderbergningsmachinen, som
var så snillvikt inrättad, att den med sitt ma-
ehineri håde sådde, skördade, körde in, tvö-
skade och åt upp all säden. Det vore defö-
re också icke att undra, om hvad en Hög
Person en gång, efter berättelse, yttrat
att inom femtio år ingen enda Konung
mera finnes i Europa, b!efve sanspådt.
Emedl!ertid är det vanligen cn betänklighet
som man hör framställas vid frågan om före-
trädet emellan den monarkiska eller repubii-
kanska styrelseformen. De Republikanska idd-
erna, säga månge, leda endast till anarki och
upplösniog, republiken betryggar icke ovduvin
gen inom samhället, och framförallt: den kan,
mena de, icke hafva bestånd i längden
Det sista af dessa argumeuter utgör icke
något skäl, så framt den republikanska styrelse-
formen i sig sjelf skulle vara den bästa. Fem-
hundrade års republik hos Romarne och de
förenta Staternas orubbade bestånd i mer än
ett halft sekel vittna dessutom tillräckligt
deremot.
Deremot kunde fråsan, hvilken styrelseform
är den tjenligaste för ordningens vidmakthål-
lande, förtjena att närmare undersövas. Viba
nyligen låst ett utdrag ur Franska dniugen
le National, innehållande några faktiska upp-
gifter, hvilka egentligen fört oss på detta i
RK
ne, och hvilka förtjena att tagas i öfvervägan-
de: en politisk fråga som blir allt mera vig-
tig för samhällenas stora intressen.
Om man erinrar sig de revolutionära rörelser ,
m yppats i Petersburg, blott sedan Kejsar
Nicolai thronbestigning, måste man erkänna,
att en autokratisk styrelse icke är särdeles
mån om uppfyllaudet af denna första bland
alla sina pligter. Övtervikiska Manarkien, med
dess i våra dagar timade massakrer och res-
ping bland VUogerska allmogen, betryggar äf-
ven illa nog ordningen i sina stater, och gjor-
de väl, om den afböll sig från ull inbland-
ning I andras angelägenheter, till denna ord-
niugs återställande. Preuscn har, oaktadt sin
militära styrelse, icke dess mindre haft upp-
lopp att vidkännas i Rhevländerna och kan-
toven Neufechatel. Manu torde lika litet kun-
na påstå, att Konnngarne i Neapel, Sardinien,
TIL... Af AT Lo 0 Ål MAR An