koherden Roln och v. Kovtrakts-Prosten Ekström
voro i alla fall behörigen sökande, så kan det Kongl
Cirkulär-Brefvet af den 13 Maj ej här tillämpas, hva-
dan dess poetydelse och påföljd här helt och hållet
förfalla, cnär ett för förslagets uppsättande, fastän
icke för Consistorii afsigter, tillräckligt antal behö-
rigen sökande anmält sig.
Utaf sådana Premisser, till byilken conclusion kom-
mer man? Om man lekte Blindbock, så vore det kan-
ske en möjlighet, att hitta på densamma som Hr Lek-
tor Ramström, och att stadna dervid; men eljest är
det nästan otänkbart. Man kan med skäl förundra
sig deröfver, att Hr ELektorn ingen minsta aving äg!
om sina premissers falskhet; att han icke kuvnat in-
se, det han uppställt sitt hela på en ifrån aldra första
början falsk grund; alt han så velat blotta sin oskick-
lig!ighet att tillämpa Kongl. Maj:ts Nådiga vilja, samt
att han kurnatvänta bifall af sina med-Consistorial!es
till en sådan bopstöllning. :
Dock är det kanske orätt, alt för den falska slut-
satsen taga lr Lektor Ramström för hufvudet, ty ban
har väl här ej gjort mer än sem fordrades af den stol
på hvilken ödet för närvarande satt honom, alldenstund
iman kan vara viss på, att man fått höra alldeles det-
samma om ljudet denna gång kommil ifrån Consi
storil öfra ända , så visst som det nu kom från den
nedra. Qui pon cognoscitur cx se, cognoscitur ex
socio. Det är långt mera skäl att förundra sig der-
öfver, att ett helt Consistorium låtit så bänföra sig
af idel skenfagra skäl, att det ej fanns ett enda ord
alt tillägga eller fråntaga. Eller visste väl dess
Patres redan på förband hvad Ecktor Ramström
skulle säga, så alt i någon hemlig ärendernas förbe-
redning innehållet var godkändt, och nu ingenting
annat återstod, än alt sluta det i den lagliga formen,
till hvilket bekymmersamma värf Lektor Ramström
var bestämd af ödet, i kraft af den plats det satt
honom alt i Consistorio bekläida? Den, som så leder
ärenderna , kan ju med allt skäl sägas styra efte
sin pipa, om han också icke visar sig.
Hvarifrån skall man söka skälet till Consistorii li-
ka oväntadt enhälliga som hastigå chorus med Herr
Lektor Ramström: månne från dennes förmåga, att,
äfven åt skenbara skäl, gifya en sådan öfvertvgande
kraft, att Consistorii öfrige Ledamöter så fullkom-
ligt förlorade all presence desprit, att de endast
kunde finna sig i att allesamman vara lika goda ja-
karlar ? Eller skall ursprunget till denna utmärkta
samdrägt uppsökas i Consistorii goda vilja för saken,
så att del blundat för allt, utom för sitt föresatta
mål? Eller skall man finna orsaken dertill, uti nå-
gon begärelse till krökande från stora laggilla vägen?
Lika illa hvilket som hälst. . Nog af, ett ganska be-
kymrande factum är det, att af sådan anledning få
göra bekantskap med detta Consistorium , som också
utan hufvud hittat den raka vägen. Besynnerligen
drages man här in i Psychologiens oafgjorda finhe-
ter, om neml. någon begärelse, såsom ofvan nämn-
Jes. skulle hos Consistorium vara befintlig; ty man
vet ju icke ännu, om begärelsens säte skall sökas i
jufvudet eller i andra kroppens ledamöter, om det
förra leder det sednare, eHer tvertom?
Beklagligt är det emedlertid, alt finna det ett Con-
sistorium — en samling af sådane män, de der sjelf-
ve vilja bafva företrädes-rätt i följd af vidsträckt
lärdom och större mennisko-kännedom — att ett Con-
sistoriwm kan vilja så lösligen pröfva och så grd-
lyckligt antaga de skäl och grunder en eller annan
dess Ledamot finner för godt att framlägga för af-
görande af mål, dem en Nådig Ofverbet anvisat till
deras verkningskrets , och serskildt anbefallt till de-
ras cväldiga bebandling, så mycket mer bekynrivande,
som GConsistoriales 1 så många fall hafva medbröders
timliga väl till en så betydlig mån i sina bänder.
Det är visserligen icke ett af tidens nyaste tecken,
att hos corporationer, de der äro tillsatta att på
guldvigt väga och derefter vårda allas under dem
stående rätt, finna ett bemödande, att, der Lagstad-
ganderne på något möjligt sätt medgifya det, bär-
draga dem så att, efter det egna syftets missvisande
Compass, något kryphål för deras ensidiga tillämp-
ning måtte bittas. Skulle ett sådant hemödande ic
ke verkligen cga rum, så borde man också icke fiuna
. -
2 VR Cr I - I FI