eljest dertill berättigade, och det, pågrund ar Cleri Synodalis beslut, att Lunda icke Kihla skulle föreslås till uppflyttning ur aitdta till första Klassen, taget såsom stadfästadt, ock; såsom straxt gällande lag; men hvad hindrar väl Consistorium, att, en annan gång, nemligen när det finner det så tjenligt, i förslag till ett äfven till uppflyttning nu föreslaget Pasto:at uppföra en eller tvänne lika med Kyrkoherden Rolen qvalificerade Sökande, på den grund, att Cleri Synodalis beslut om en bättre Pastoraternes Klassifikation icke ännu vunnit den Nådiga stadfästelsen? Det sednare förfarandet hade för sig åtminstone ett större utseende af rättvisa och lagenlighet, än det förra. En sådan supposition vinner ock styrka genom samma Consistorii Ledamöters förfarande, då de tvänne gånger förut ansett Sökande till Regala Pastorat af första Klassen, berättigade förslag, ehuru de varit försedde med icke högre betyg än approbatur, det vill säga, med samma betyg, som nu var otillräckligt för Kyrkoherden Rolgn, att vinna rum på förslag till ett Pastorat, som ännu de jure hörde till andra Klassen, Dessutom har man verkligen svårt, att föreställa sig, att det var Cleri Synodalis mening, att åt detta beslut äfven en gång hugnadt med Nådig stadfästelse, någon retroactiv verkan skulle tilläggas, så att de, som under hittills gällande förhållanden presterat sådane prestanda, som gifvit dem rättighet, att adspirera rum å förslag till de nu till uppflyttning föreslagna Pastoraterne, derigenom skulle utestänga sig sjelfve, och således nu frånkänva sig den skicklighet de i yngre åren, af ett då varande Consistorium tilldömdes, för förvärfvade, deremot då svarande kunskaper; hvilken skicklighet de sedan beständigt ckat, geuom kanske mångårig öfning i det Presterliga kallet, hvilken i sådant fall torde vara förr värd uppmuntran än ett litet högre betyg hos den, som egnat sin tid åt andra maktpåliggande värf, men icke egentligen åt Församlingens tjenst. Att i Synodal-Protokollet bordt inflyta några ord, som tillkännagifvit rätta meningen, synes ej vara någon obillig fordran. Men vär hbärutinnan saknas allt stadgande, så tycks det, att Consistorium icke bordt tillämpa beslutet så som skulle det äga retroaktiv verkan; ty Consistorium kan väl icke, såsom moralprincip antaga den satsen, att allt är lofgifvet, som expressis verbis icke är förbjudet. Onekeligt är, att Clerus Synodalis handlat icke nog försiatigt, så val i frågan om Pastoraternas Klassifikation, som derigenom, att ingenting stadgades om beslutet skulle hafva retroaktiv verkan eller ej; att Clerus inom ordagrannt beskrefoe gränsor ej inskränkte Consistorii makt i tillämpningen af sitt beslut, var visserligen en obetänksamhet, som Clerus kanske redan fått skäl att ångra, men — för sent. Dock, som dessa misstag troligen härrörde af ovana vid Prestmöten, och af brist på en finare takt, än den, som erfordras i Sockenstämmor, så har man anledning att förmoda, det Clerus nu fått ögonen öppnade, a Fu sr mr NA An AR