första Klassens Consistoriella Pastorater fö-
resloges så ringa, att det icke kunde anses
svara. mot ändamålet m. m. MHärutaf synes
lätt för någor hvar huru och af Hvem det fö-
reslagna beslutet då ämnades att få sin stad-
fästelse; och huru stor vigt Biskopen sjelf en
gång lagt uppå denna anbållan om Nådig
stadfästelse, begripes derjemte lika lätt af den
tydligt uttalade enskilda reservationen, när
Biskopens proposition tycktes icke möta Pxe-
sterskapets odelade bifall,
Kan således detta Cleri Synodalis beslut
gälla såsom lag förr, än den Nådiga stadfä-
stelsen vunnits? Nej.
Var denna Nådiga stadfästelse vunnen, eller
ens sökt, då förslaget till Lunda och Kibla
uppsattes? Nej.
Kunde eller borde således Lunda och Kihla
anses annorlunda än såsom Pastorat af andra
Klassen? Nej.
Kunde eller borde då förslaget till Lunda
och Kihla uppsättas efter den norm, som i
Nåder är stadgad till efterföljd vid upprät-
tande af Förslag till Pastorater af Första
Klassen? Nej.
När likväl Consistorium, allt detta oaktadt,
tagit saken tvärtemot den förnuftsenliga prin-
cipen: lex non obligat nisi ex quo tempore
est promulgata; har det då icke derigenom
gått Kongl. Maj:ts Nådiga vilja i förväg, och
trädt Dess rättigheter för nära? Detta kan
lika litet nekas, som att Consistorium på sam-
ma gång förorättat Kongl. Maj:ts trogne, och
af Högstdensamme om sina rättigheter försäk-
rade undersåter, och serskildt gjort ett oför-
svarligt ingrepp i Cleri Synodalis fri- och
rättigheter. Så vida Biskopens ord i kallel-
sen till Prestmötet icke skola tagas såsom ord
utan mening, och den ofvannämnda enskilda
reservationen ej ensamt skall vittna om en
skicklig och fintlig Ordförande, så är och för-
blifver alltid, genom den af Consistorium
gjorda tillämpningen af Prestmötes-beslutet,
en viss fallacia begången. Ty under den förut-
sättning, att det fattande beslutet skulle före-
slås till Nådig stadfästelse, samlades Clerus
och fattade sitt beslut i ämnet; och under
den, på sjelfva Prestmötet till och med stärk-
ta öfvertygelsen, att den Nådiga stadfästelsen
verkligen skulle i underdånighet sökas, samt
att beslutet, såsom lag ej var tillämpligt, så
länge densamma ännu icke erhållits, åtskildes
Clerus, helt godtroget öfverlemnande åt Con-
sistorium, icke den lagstiftande åtgärden, utan
endast omsorgen att anhålla om den Nådiga
stadfästelsen, icke missltänkande något, som
derunder kunde begrafvas.
Alldenstund Consistorium så länge uppskju-
tit verkställigheten af den med Clerus öfver-
enskomna anhållan om Nådig stadfästelse,
hvad annat synes det dermed hafva åsyftat,
än att under tiden begagna Cleri beslut så-
som ett lämpligt häftyg för sina egna afsig-
ters befordran. Ty, hvad kan hindra Consi-
storium, att, i ett fall der det så öfverens-
stämmer med dess syften, gifva detta beslut
en rakt motsatt kraft och verkan mot den det
för denna gång iklädt detsamma? Consisto-
CE a Jalzsr ocsllaARb Ak CP PA