första Klassens Consistoriella Pastorater föresloges så ringa, att det icke kunde anses svara. mot ändamålet m. m. MHärutaf synes lätt för någor hvar huru och af Hvem det föreslagna beslutet då ämnades att få sin stadfästelse; och huru stor vigt Biskopen sjelf en gång lagt uppå denna anbållan om Nådig stadfästelse, begripes derjemte lika lätt af den tydligt uttalade enskilda reservationen, när Biskopens proposition tycktes icke möta Pxesterskapets odelade bifall, Kan således detta Cleri Synodalis beslut gälla såsom lag förr, än den Nådiga stadfästelsen vunnits? Nej. Var denna Nådiga stadfästelse vunnen, eller ens sökt, då förslaget till Lunda och Kibla uppsattes? Nej. Kunde eller borde således Lunda och Kihla anses annorlunda än såsom Pastorat af andra Klassen? Nej. Kunde eller borde då förslaget till Lunda och Kihla uppsättas efter den norm, som i Nåder är stadgad till efterföljd vid upprättande af Förslag till Pastorater af Första Klassen? Nej. När likväl Consistorium, allt detta oaktadt, tagit saken tvärtemot den förnuftsenliga principen: lex non obligat nisi ex quo tempore est promulgata; har det då icke derigenom gått Kongl. Maj:ts Nådiga vilja i förväg, och trädt Dess rättigheter för nära? Detta kan lika litet nekas, som att Consistorium på samma gång förorättat Kongl. Maj:ts trogne, och af Högstdensamme om sina rättigheter försäkrade undersåter, och serskildt gjort ett oförsvarligt ingrepp i Cleri Synodalis frioch rättigheter. Så vida Biskopens ord i kallelsen till Prestmötet icke skola tagas såsom ord utan mening, och den ofvannämnda enskilda reservationen ej ensamt skall vittna om en skicklig och fintlig Ordförande, så är och förblifver alltid, genom den af Consistorium gjorda tillämpningen af Prestmötes-beslutet, en viss fallacia begången. Ty under den förutsättning, att det fattande beslutet skulle föreslås till Nådig stadfästelse, samlades Clerus och fattade sitt beslut i ämnet; och under den, på sjelfva Prestmötet till och med stärkta öfvertygelsen, att den Nådiga stadfästelsen verkligen skulle i underdånighet sökas, samt att beslutet, såsom lag ej var tillämpligt, så länge densamma ännu icke erhållits, åtskildes Clerus, helt godtroget öfverlemnande åt Consistorium, icke den lagstiftande åtgärden, utan endast omsorgen att anhålla om den Nådiga stadfästelsen, icke missltänkande något, som derunder kunde begrafvas. Alldenstund Consistorium så länge uppskjutit verkställigheten af den med Clerus öfverenskomna anhållan om Nådig stadfästelse, hvad annat synes det dermed hafva åsyftat, än att under tiden begagna Cleri beslut såsom ett lämpligt häftyg för sina egna afsigters befordran. Ty, hvad kan hindra Consistorium, att, i ett fall der det så öfverensstämmer med dess syften, gifva detta beslut en rakt motsatt kraft och verkan mot den det för denna gång iklädt detsamma? ConsistoCE a Jalzsr ocsllaARb Ak CP PA