a AA ov Re ve hot a nn Rn nn marknader blifvit det allt afgörande, och allt verkande medlet; dock är det själen i alla handels-transaktioner mellan köpmän och bönder, och allt går lika till, som nyss är omnämndt, dock så att hvar köpman på marknaden anser det blott för sin pligt, att berusa sina egna kunder. Med undantag af tillfälligheterna vid marknaden, är också handels-systemet likt det här beskrifna, i hela Norrland, och man blir snarare tvungen att anse: den så häftigt öfverklagade landthandeln derstädes, som ett stort godt, än som ett ondt; emedan denne ibland tvingar köpmannen att vara mindre glupsk, än han skulle önska. Det är bide med förundran och harm, som. man läser sådane skamlösa utfall, utan undantag, mot cen hel class af Medborgare i samhallet; förundran, huru en upplyst man kannat låta inbilla sig dylika orimligheter, och harm, att se honom framställa dem 1 tryck, till missledning af allmänna omdömet och förkleniog af menniskors rykte. Kan begäret — efter utmarkelse förleda en hederlig mau, att atan5i urval söka detta mål? Eller må det vara Etidens ilyone att se svart i allt? Författaren af dessa anmärkningar bodde för något öfver trettio år tillbaka i en af de största och folkrikaste Socknar i Länet, der allmogen då var ganska arbetsam och välmående, ja till och med en del på sitt sätt rika, innan Landthandeln eller skojeriet börjades. 15 år derefter gjordes en resa genom Socknen då en bekant gammal och redlig Bonde skjutsade, hvilken på efterfrågan om tillståndet i Socknen svarade: det är beklagligt, ty våra söner och drängar vilja icke arbeta, utan tro sig kunna blifva herrar och rika genom handel, till hvilken ända de genomstryka Socknen i alla rigtningar, medföra bränvin, Caffe och rumm för att traktera bönderne och sedermera aflocka dem deras varor och contanter, hvarmed de begifva sig till Stockholm, försälja så godt de kunna varorna, köpa andra i stället, bestående uti förenämde och andra granlåtsersedlar och resa hem för att betala sina skulder, på det sittet, att de påtruga banden hvad han icke behöfver, emedan han i brist af penningar häldre tager något än intet, hvarigenom öfverflöd och onyttig granlåt sprides ibland qvinfolken, så att man icke kan skilja ev piga från bättre folk, Då härtill kommer att få af dessa handlande kunna skrifva och räkna, eller förstå sig på varors värden, så gå desinom några år under, men välmågan är emellertid dragen från orten och brist böriar visa sig, der välmåga förut underlättade arbetsmödan, Vid ett annat tillfälle för vid pass 3:ne år sedan, då anmärkaren kwågra dagar uppehöll sig I samma Socken, samtalade han härom med flere aktningsvärde bönder, hvilka alla beklagade tillståndet i Soci knen, såsom till största delen härflytande från skojeriet, som till den grad hade utplånat allt förtroende och hederskänsla, att en Far icke mer kan: förlita sig till sin son och den ena brodren icke till den andra, utan, med anledning af SS AVR OM . g . 1