a RR 0 nen Kå
och gick förloradt för Lappense efterko: nande,
emedan han ofta dog bort, utan att kunna
upptäcka för varingsställe et), blef det tillåtet,
att sedan marknaden var slutad, de handlande
fingo en dag försä!ja bränvin, för att dyme-
delst kunna återfå någon del af det utgifna
myntet, Men sedan havdeln nu mera idkas
med sedelmynt, och ändamålet således är bor-
ta, kunde med allt fog denna bräuvinsförsälj-
niog indragas.
Om någonsin den fatala händelsen ivträfar,
som ofvanoföre af berättaren omtalas, så sker
det förmodligen på denna dag3 men att nå-
gon hand:i ande fyller Lappen, för att åtkommn
hans varor blott för ett bränvinsrus, är en
högst obillig tillvitelse, hvad marknaden i
Lycksele angår, den Umeå- eller Vesterbolt-
niske bandlande endast hesöka.
Derefter kommer berätteren till Vester- och
Norrbottens mindre kända kustland, då han,
efter att hafva giort dessa landskapers inne-
vånare den komplimenten, att näst Lapparmn:
vara de nyktraste af Sveriges innebyggare,
beskrifver Tjärumarknaden på Neder - Calix
Fiske (en så kallad marknadsplats), beläget i
Norrbottens Län på 40 mil från Umeå stad
och 235 d:o från den nordligaste socknen Skel-
lefteå, inom Vesterbottens Län.
Denna hopblandning af så aflägsna orter
och der boende personer, kan väl icke vara
med afsigt uppgjord, för att få säga en oblyg
ohöflighet åt alla Sveriges inbyggare af de
beskrefoe samhälls-klasserne; ty då Lapparne
af fruset bränvin tumla i soödrifvorna, och
qvarblifva der ör natten, Öfver Calix bön-
der måste Jedas af qvinnor, för att helskinna-
de återvända från Fisket, (som utgöres af
en liten holme i Calix eif), eller också upp-
fiskas från elfven at tillstädesvarande folk på
båtar, till huru mycket kögre grad supa då
Sveriges öfrige invånare, för att öfverträlla de
beskrifne? Det skulle tyckas som desse sist-
nämnde, i fall progressionen är fullkomlig,
längesedan bordt hafva upphört att finnas
bland lefvandes antal.
Skulle beskrifningen om handelns beskaffen-
het, hvad tjäran beträffer, äga någon sannolik
grand, så hade berättaren bordt finna, att så-
dant icke angår Yesterbaoltens eller Umeå
stads bavdlande, som aldrig besöka denna
marknad; men på undantag gör berättaren
iniet afseende, enurua högst nöd: ice de må va-
ra, för att icke missleda omdömet hos läsaren,
som icke kanner lokata förhållandet.
EYDerällaren säger vidare, att få eller inga
finnas, som tillverka bränvin i dessa landsor-
ter, m. m. Men sådant instämmer icke med ;?
rätta förhållandet. Det medgifves väl, altin-
ga. stora brännerier, som spr rida den egentliga
syndafloden af brånvin öfver riket, här finnas;
men visserligen bränner en del af allmogen,
dels till fyllande af det fatalt nödiet ansedda
husbehofvet, och dels till afsalu, hvilket man
icke . hör förtänka dem, så länge bränvin är
ansedt oumbärligt, och derigenom, medelst
försäljaing af någon ankare bränvin, kan er-
hållas tillgång på medel, alt betala de dryga
utlagorne ; beklagligea finnas äfven sådane,
OO oa -
RT -—— BV