böter. Att Mioistören gjort bättre att icke förfölja är utan tvifvel rigtigt, och, hade oppositionen sagt detta, hade den talat sannt och värdigt. Nu har den gjort intetdera. Ty de tryckfrihetsbrott, hvarom vi åtminstone haft tillfälle att läsa voro utan tvifvel sådena att när regeringen ej hade styrka eller moderation nog att lemna dem åt glömska och likgiltighet, kunde troligen ingen jury i verlden, som det minsta varit mån om heder och samvete, undgått att fälla de anklagade. Är t. ex. tryckfriheten förtryckt, om styrelsen vore nog småtänkt (ty småaktig har den i alla fall visat sig), att actionera författaren till den vid resan till Compiegne utspridda skrift, som innehöll att Kungen rymt med en stulen cassa af 150 millioner? Och en myckenhet bestraffade artiklar bafva innehållit dels öppna påståenden dels insinuationer af föga skonsammare beskaffenhet.