iram cCch bilbaka 1 tata vagor, noll en OIlyCkshändelse på att på ett sorgligt sätt afbryta testen. En våghals, som ej frågade efter någonv fara, hade ställt sig på yttersta spetsen af en förfallen mur; en del af denna mur, sammansatt af grofva qvaderstenar, lösrycktes; till all lycka höll dock större delen af den lossnade massan sig fast, och endast ett mindie antal enstaka stenar ramlade ned på folket. De gjorde i alla fall betydlig skada, ty 8 å 9 personer blefvo mer eller mindre svårt sårade. Den grulfliga ångsten hos dem, som stodo nedanför och fruktade att äfven den öfriga vida betydligare delen af den skakade muren skulle nedramla på dem, förorsakade några ögonblieks svår oordning, som likväl snart upphörde, utan vidare olycka. Insamling för de sårade, som tillhörde de fattigare classerne, skedde genast och utföll gauska rikligt. Sexton ofantliga bord, vid hvilka var plats för 1300 personer och som voro på det smakfullaste prydda, samt höljda af förträffliga atter och kosteliga viner, sträckte sig i eo linga längs slottet, utefter vestra och norra sidorna af muren. På en något upphöjd plats midt för birden var en talarve-tribun upförd. Sloltsmurarne voro tundtomkring behångda med stora löfguirlander. Nu gafs det tecken hvarigenom de serskilda folktalarne kallades att bestiga tribunen, och Doctor Hopp från Neustadt höll ett intioductionstal, hvari festens ändamål antyddes, och som var både kraftfullt och värdigt. Han följdes af Doctorerne sSicbenpfeiljer och fVirih (den senare. Tyska tribanens bekante redacteur) Sedan höll sändebudet från Öfver-Rhenska Furstendömet Lichtenberg, Advokaten fMHallauer från St Vendel ett långt, men högst sakrikt och kraftfullt tal, Med bhens tal slutades förmiddagsoralionerna. Efter fulländad måltid, hvilkens nöjen något stördes af ett kort regn, upträdde Herr Barth från Zweibruehen i tvibunen. Efter honom kom Redacteuren af ?Wächter am Rheiv, Herr Strohmeyer och han följdes af Herr Brickmann,. f. d. Redactörv af die Zeit. Derefter upptvädde Herrar Pistor och Hochdörfer, Kyrkoherdar, på en gång tribuneon. Redaktören af Hochwvächter Herr Eobauer från Stuttgardt uppträdde, sedan Presten Hochdörfer slutat sitt långa tal och framförde en hjertlig brödrahelsning från landet kViirtembergs hans tal mottogs med de högNjuddaste bifallsrop. På detta sätt följde den ena talaren efter den andra. Bland de öfrige utmärkte sig framför alla ett tal af Herr Cornelius. Det var enkelt, öppet och fritt, helt och hållet improviseradt och räckte klikväl oafbrutet en full timma. Han skördade det högsta bifall bland alla dagens talare, På samOR a Herr Cornelius hade äfven Docma gång som ii ! tor Grosse uppträdt i tribunen och lät sig af den förre icke förvillas eller afledas från sitt uppsåt al! tilltala de församlade; äfven i han afhördes med mycket bifall på den sidan, Tvänne Polackar och en deputerad från Tilsass (månne icke Herr :Coulmann, som först vid gränsen förbjöds att passera, men sedermera