intresse, bar icke du, jag vetdet, mera misskänt våra hjertan än vi ditt. Aldrig betviflade vi din kärlek till fosterbygden; du har ej heller kunnat betvifla vår. Endast med hänsigt till den är det vi alla böra dömas, serdeles på den stora, sista dagen, då alla tillfälliga fördorsar försvinna, alla passioner slockna, framförallt de som äga sitt upphofiskiljaktigbeten af politiska tänkesätt, Och de skola säkert en dag slutas, dessa olyckliga tvistigheter, som väppa mot hvarandra män, förtjenta af lika aktning och lika varma för Frankrikes ära och välgång; men Perier , då du blifvit oss frånröfvad innan denna lyckliga återförening egt rum, mottag åtminstone vid grafven ett farväl från dem som, i dessa sista dagar, med saknad sågo sig söndrade från dig. Motståndare, ifvige, häftige motståndare i tribunen, bekämpade de Ministern men voro alltid vänner af menniskan, vänner af den redlige medborgaren. De gå en annan väg, men sträfva dock till samma mål som du, att befästa Julirevolutionens stora verk. De egna sin gärd af aktning åt hvarje ärlig, upprigtig öfvertygelse; de voro alltid förvissade om renheten af diva afsister så väl på ministörens bänkar som på oppositionens, de gråta också i dag på din graf och hedra i alla tider och skiften ditt minne. Farväl, Påerier, Farväl Dupin d. ä. som ej var beredd att hålla något tal, hånfördes dock af sin känsla, vid grafven och improviserade der några ord som utmärktes af flera lyckliga tankar. Han tillhörde. som bekant är Hecr Periers politiska parti, men det oaktadt var ban ganska ofta enskildt, i tvist med den afledne Premier-Ministern, och flere ganska lifliga scener passerade dem emellan, haraf vi för några månader sedan anförde en uti vårt blad. Emellan Here Dupin och Perier kan man nästan säga herrskade ett motsatt förhållande mot det, som egde rum mellan Herr Bismon och Perier, De föria voro mera vänner i Kamaren, de senare mera utom densamma. Olikheten mellan de båda talen bär också stämpeln häraf. Den ena skildrar nästan uteslutande mannen af den gamla oppositionen och medborgaren, den andra deremot Statsmannen, Ministern. Hvar och en har rest en minnesvård åt sin mutståndare; hvar och en gjort det efter de intressen, som ledde honom att bekämpa den aflidne. Herr Dupin yttrade bland annat: Frankrike har förlorat en af sina utmärktaste medbargare, en ibland de äldsta, orubbligaste försvarare af dess frihet och den man, som i vår tid mest utmärkt sig för fasthet i caracteren och energi i tänkesätt. Han ville det allmänna bästa med den värma i känslan, som inger, och den ihärdighet i handling, som oer framgång åt storsinnade beslut. Har har d rä o . tä pe sjelf sagt oss detta, då han vid ett tillfälle yttrade med ett uttryck af innerlighet och storhet, som ej undföll någon: Som en man af bjerta har jag inträdt i de allmänna ärendena; jag Önskar intet mer än att få lemna dem som en . man af heder. Han