2005 peliLticus IUPvaldUCcS 1iulu Idlan KUNA hafva den tanklösheten att på en så vigtig post skicka en så beskaffad man. Med anledning af dessa uppgifter och den öfvertygelse, som de grundat hos allmänheten. hafva de Ministeriella bladen funnit en factisk vederläggning nödvändig, så mycket hellre: som det ytterligare öfverallt berättades att Kejsaren vid en stor parad i Petersburg, der ban uppvaktades af Corps-diplomatique, talat med alla medlemmarne deraf, utom med Hertigen af Treviso, den han icke ens skulle hafva bevärdigat med en helsning. Nämnde blad redogöra derföre nu för det sätt hvarpå den 1 Maj, Philipsdagen blifvit firad i S:t Petersburg och man måste medgifva, att vid en jemförelse mellan hvad Ambassadören i Rom, Crefve S:t Aulaire, på denna för Franska diplomater utomlands högst kinkiga dag, nödgats utstå, har Ambassadören i S:t Petersburg haft ganska vackert spel. Här likasom i Bom firades dagen med Te Deum i Fransyska kyrkan, stor diner hos Ambassadören m, m., allt var ungefär lika, endast de fatala Cameriererne och deras Herrar saknades i der Grehiska kyrkans hufvudstad till stor fromma för Hertigen af Treviso. I stallet att den stackars Grefve S:t Aulaire fick äta sin pomfösa middag snart sagdt ensam, voro Hertigens salar uppfylda af diplomater från alla hof och af alla färger, De Ryska Prinsarne komn:o mangrant, då deremot de Romerska skickade idkelige återbud. Preobraschensky-gardets hela Hautboistcorps spelade vid taffeln; RiksCanzleren Grefve Nesselrode proponerade en skål för Fransmännens Konung et son auguste famille, såsom orden lära fallit sig, hvilken artighet af Marskalken besvarades med en skål för Kejsaren och hans auguste famille. Om aftonen var Ambassadörens hötel på det mest lysande sätt illumineradt och de glada, obeskrifligt förekommande Moskoviterne deltogo i alla den lysande samlingens aftontidsfördrif, PREUSSEN. Preussen gör som bekant är gerna efter hvad Ryssland gjort förut. Det finner sådant vara ett godt exempel och i en viss mening taget, kan det också hafva rätt i sin tro. Om det ock ej skulle bli saligt på densamma så kan det blifva något annat. Nu hafver det sig så begifvit, såsom hvar och en nogsam! känner, att Ryssland med eröfrarens rätt förklarat sin del af Polen för en integrerande del af Byska riket. Men Preussen har ock sin del af det rof som greps af den dygdiga Catharina II i samråd med sin själafrände, den ridderlige, öfver all egennytta, list och falskhet, som hvar man vet, så förskräckligt upphöjde Philosophen Fredric II; och nu måste man nödvändigt, för att ej lemna den. kära grannens efterdöme obegagnadt, företaga något dylikt med StorHertigdömet Posen. Det var blott en svårighet, den nemligen att det stackars, beskedliga Posens invånare aldrig på något sätt förgått sig mot sin höga Styrelse; med bästa vilja var det ej möjligt att der i landet få rätt på så mycket som ett litet upJansa Ro aan POÖharvivar: fÅR måna R cl