ständighet, som sawnolikt härörderaf, att sta den blifvit bygd i senare tider och under kungligt inseeude. De äro alla lagda med med fyrkaniiga stenar och hafva trottoirer , fyra fot breda, som ligga jzmt med den öfriga gatan. För att förekomma trätor på denna trånga fotstig, är det alltid brukligt att gå på högra sidan, och på detta sätt märker man, på en med menniskor upfylld gata, två strömmar af folk, son gå 1 motsatta riktningar, utan att blanda sig med hvarandra. Detta har likväl deu oläs genheten, att en person icke kan bestämma hur fort haw skall gå, utan måste rätta sig efter mängden. Några af den högre adelns palatser äro bygg da i fyrkant med en gård midt uti. Men boningshusen äro i allmänhet byggda såsom hos : de äro tre eller fyra våningar: höga med en port och smal ingåing på ena sidan och balkonger utanför fönstren i de öfire våningar ne. De Kafva nästan wtseende af fängelser , ty fönstren i nedersta: våningen äro försedda med jerngaller, och dena fasta med spikar val beslagna trädporten, liknar snarare em lästningsport än ingången till en fredlig medborgares boning. De yttre dörrarne till de i en lång sträcka efter hvarandra belägna rummen utvisa samna svartsjuka och misstanka, och öppnas icke heller någonsin utan ett föregående samtal. Dessa försigtighetsinått hafva blifvit nödvändiga i anseende till den mängd djerfva rötvare i Madrid, son ibland midt på dagen inkomma i hasen, då männerne äro frinvarande; de hinda då vanligtvis qvinnorna, plundra huset och begifva sig sedan bort med sitt byte. Detta händer ganska ofta. Jag kunde knappt söra bekavtskap med någon enda person i Madrid, som icke blifvit röfvad en eiler flera sånger. Men största faran Iöver man likväl på gatorna om nätterna. Jag kände en ung man, född i Lima, som anfölls på en tring gata, just då han gick till ett aftonparti, af tre män, som drozgo honom ned i em grund En af dem satte en knif på hans strupe, medan de två andra atklidde honom: ktädertor, fråntogo honom hans nipper och lemnade honom i bara skjortan och stöflirna. Då man läser dylika skildringar, lär man värdera det lugna fagarnes välde, hvarunder vi sjetfve lefva, och måste beklaga det folk: som för lydnaden under sin regerings jernspira, ej engång njuter vedergällningen: af lugm och ordning. En blick åt detta håll lär oss att afsky en styrelse; som: blott kan utöfva masten att förtrycka, ej den att skydda. i (Forts. e. a. 2.).