ständighet, som sawnolikt härör- deraf, att sta
den blifvit bygd i senare tider och under
kungligt inseeude. De äro alla lagda med
med fyrkaniiga stenar och hafva trottoirer ,
fyra fot breda, som ligga jzmt med den öfri-
ga gatan. För att förekomma trätor på den-
na trånga fotstig, är det alltid brukligt att gå
på högra sidan, och på detta sätt märker man,
på en med menniskor upfylld gata, två ström-
mar af folk, son gå 1 motsatta riktningar,
utan att blanda sig med hvarandra. Detta
har likväl deu oläs genheten, att en person icke
kan bestämma hur fort haw skall gå, utan
måste rätta sig efter mängden.
Några af den högre adelns palatser äro bygg
da i fyrkant med en gård midt uti. Men bo-
ningshusen äro i allmänhet byggda såsom hos
: de äro tre eller fyra våningar: höga med
en port och smal ingåing på ena sidan och
balkonger utanför fönstren i de öfire våningar
ne. De Kafva nästan wtseende af fängelser ,
ty fönstren i nedersta: våningen äro försed-
da med jerngaller, och dena fasta med spikar
val beslagna trädporten, liknar snarare em
lästningsport än ingången till en fredlig med-
borgares boning. De yttre dörrarne till
de i en lång sträcka efter hvarandra be-
lägna rummen utvisa samna svartsjuka
och misstanka, och öppnas icke heller
någonsin utan ett föregående samtal. Dessa
försigtighetsinått hafva blifvit nödvändiga i
anseende till den mängd djerfva rötvare i
Madrid, son ibland midt på dagen inkomma
i hasen, då männerne äro frinvarande; de
hinda då vanligtvis qvinnorna, plundra huset
och begifva sig sedan bort med sitt byte.
Detta händer ganska ofta. Jag kunde knappt
söra bekavtskap med någon enda person i
Madrid, som icke blifvit röfvad en eiler flera
sånger. Men största faran Iöver man likväl
på gatorna om nätterna. Jag kände en ung
man, född i Lima, som anfölls på en tring
gata, just då han gick till ett aftonparti, af
tre män, som drozgo honom ned i em grund
En af dem satte en knif på hans strupe, me-
dan de två andra atklidde honom: ktädertor,
fråntogo honom hans nipper och lemnade ho-
nom i bara skjortan och stöflirna.
Då man läser dylika skildringar, lär man
värdera det lugna fagarnes välde, hvarunder
vi sjetfve lefva, och måste beklaga det folk:
som för lydnaden under sin regerings jernspi-
ra, ej engång njuter vedergällningen: af lugm
och ordning. En blick åt detta håll lär oss
att afsky en styrelse; som: blott kan utöfva
masten att förtrycka, ej den att skydda.
i (Forts. e. a. 2.).