nan I synnernet hade att tacka sma undersavares tapperhet och ihärdighet. Sådana äro några af de händelser, för hvilka Madrid varit en skådeplats. Då en främling, nyligen anland inom dess muorar, kastar sina blickar ruandt :mkemng, för att efterforska de loca!a förmåner, som kunnat gifva anledning till dess grundliggn ng, stannar han törhgen, då han bjader till alt utgrunda, hu.u det kunnat blifva en stor stad. Dess omSsifvingar lemna så Itet fält båd: för åkerbruk och boskapsskötsel, att slagtboskap och jordens alter, ja till och med alia Hifförnödeoheter dtföras frå r landets aflässnaste trakter. Så kommer stadens fiskförvå I på mulåsvor ifrår A bhuttkr Oceanen och Medelhafvet, boskap från Astarteraa och Gilicien. och frökt ifrån Andaluastens och Valencias afli2sna trädgårdar. Under sålana missgynnande omstin hgheter kunna mannf.ctuser aldrig blomstra i Madrid; hvad handen betväffar, så hindra de bergsträckor, som bilda dess gräns i vorr och vester, alla communicationer med hälften af Hilfön, och den obetydliga Manzanaresfloden underlättar på intet vis transporten; det enda gaga den förskaffar staden, ar att den förser dess tvätterskor med tillväckligt vatten. Ehwu Madrid har att tacka en slump eller nyck för sin uppkomst, och fastän en stad, som på detta sätt upp tigit till välstånd och makt, nödvändigt mäste återfalla till ob-:tydighet, när det helas intresse och icke en enJas nyck en gång kommer att ordna Spaniens angelägenheter, är det icke desto mindre vu en stor stad? Gallicierne äro små till växten, starka och satta, och så mycket som möjligt både till utseende och lynne i allmänhet olika de öfriga Spanjorerna och likaså skiljaktiga i seder och klädedrägt. De bära en liten spetsig mössa, jacka och byxor af brunt, mycket groft kläde: tunga skor beslagna med söm, så att de tyckas kunna räcka en hel lifstid, en vil läderpung framtill, der de stoppa sina pengar, och en läderdyna. på högra skuldran., för att skydda jack an mot nötrming. De äro sträfva och råa b sitt sätt att vara, och i allmänhet främmande för den belefvenbet och artighet, som så förmånligt utmärker deras öfriga landsmän. De gå alltid på högra sidan af trottoiren och aldrig ur vägen, hvarken för män eller qvisnor, En: dag kom: Don Diego till: mig, för att gifva sin vanliga lection, hållande sin hatt i handen, hvilken han he möra le si; att återgifva sia vanliga form, under det han svor öfver en Gallicier, som språngit på honom i ett gathörn. Han hade tagit sig före att lexa upp honom, men Galhic:ern satte ned sin vattenkagge, unlog en stolt ställning och sade: Soy noble! Pm (jag är Adelsman!) något som: icke är owanligt bland dessa landtbor. De och Asturierne brukas såsom. bärare, i hvilken egenskap de: ofta användas att aflemna: pennivsar eller cassera in reverser. Sådan är den orubbetiga ärligheten: hos dessa Swevernas. råa söner.