SIE på SYRA gå NER DH OL ULAv9 St UAL ter kunde upptagas till öfverläggning, utan tt för dem nånsin sattes ett mål. Sirel det oråk vi nu talat var visserligen öfverflödigt för Eders Maj:t. Eders Maj:t känner allt för äl Sina åligganden; men Kamaren har akit nödigt att lägga i öppen dag den innerlia enhet i önskningar och åsigter, hvilken fäer Belgiens folk vid sin sjelfvalda Konung. amaren trodde sig vara skyldig denna förlaring åt Europa, i ett ögonblick då fredens ender, för att genomdrifva sina låga afsigter, våhända skola söka att deaga nytta af den mständighet att vissa förbehåll blifvit ratifiationen vidfogade. Zi förtrösta på helgden f en gång svurna löften. Fördraget skall erålla full verkställighet; vårt gebit skall utymmas. Men om man bedrog vårt förtroene, om Holland ännu alltjemt satte sig emot en erbjudna förlikningen, om det fortfor att egå fiendtliga handlingar, att våldföra vårt ebit, om det, med ett ord, besinnade sig på tt snart åter godtgöra det rån, som blifvit besånget mot en af våra medborgare, en afreyresentanterna i denna Kammare (Herr von Thorn), om, det Gud nådeligen afvände, vändelsernas gång ånyo skulle sätta Europa i örvirring och omintetgöra verkan af alla de ippoffringar som blifvit gjorda för freden, då kulle vi ock erinra oss att ingen börda är för ung, ingen uppoffring för stor när det gäller. tt helt folks existens och ära, Representanernas Kammare, — stolt öfver att vara en olk af hela natiouens önskningar, och rotfast den öfvertygelse att den talar till en Konung, vilken från det ögonblick han slöt sig till ss och våra öden, söker sin ära i Belgiens — kulle misskänna sina heligaste pligter om den cke ljudeligen upphöjde sin stämma att föräkra E. Maj:t om folkets tillgifvenhet, fol.ets, som af sin Konungs med vishet parade asthet, väntar att ändtligen ryckas ur ett tilltånd af vankelmod och ovisshet, som belagligen redan allt för länge fortfavit. Konung Leopolds svar på denna af Kamaens Ledamöter alldeles enhälligt beslutade dress, var följande: Med serdeles tillfredsställelse mottar jag ittrycket af Representantkamarens enhälliga änkesätt. Jag tror mig hafva förvärfvat rätt ill natienens förtroende. — Detta förtroende kall jag i alla skiften veta att rättfärliga Belgien vet att jag invigt mig åt dess iden. Dess intressen äro mina. Jag lyckönkar mig att kunna säga Eder det den af lamaren antydda gång för underbandlingarwe står i den fullkomligaste harmoni med vad jag i detta afseende föresktifvit mina Ministrar och låtit förelägga cooferencen, inan jag meddelade Eder de sista officiella doumenten. Det säkraste medlet att tillvägaringa en skyndsam lösning af de frågor, som onu åro tvist och flerahanda svårigheter utlerkastade, är att öfvertyga Europa det Belien vakar öfver bibebållandet af sitt gamla ykte, och att det, med förenad klokhet och asthet, skall veta att, i nödfall, och, förtrösande på försynens bjelp, genom vapenmakt T. a an . Eg AA