till detta fördrag nödgat Belgerne, hafva de
endast ålagt sig af farhåga för den dystra
framtid, som i annat fall väntat Europa.
Den allmänna freden var af oskattbart värde.
De fem makter, som underskrifvit trak-
taten, hade enhälligt förklarat för Ers
Maj:ts plenipotentiärer, att freden berodde på
detta fördrag och att ingenting i detsamma
kunde ändras utan att denna öfvertygades.
För detta pris ville icke Belgiska nationen å-
tertaga sitt rum bland Europas fria nationer;
den fogade sig derföre efter omständigheternel
och freden betryggades. Sedan Belgiska fol-
ket gjort nationerne en så vigtig tjenst, sedan
det uppoffrat sina angelägnaste intressen, sina
dyraste böjelser, sedan det låtit pålägga sig
en ofantlig Statsskuld, för hvilken det aldrig
uppburit någon valuta, sedan det drifvit kär-
leken till freden ända derhän att uppoffra en
del af dem, som understödt detsamma iptrider
för frihet och sjelfständighet, sedan det af de
fem makternas ambassadörer erhållit de form-
ligaste, mest högtidliga försäkringar att detta
fördrag vore definitivt, oåterkalleligt , att
det hvarken till bokstafven eller andan skulle
lida någon modification eller ens den ringaste
förändring, och att dessa Herrars regeringar
förbundit sig att ansvara för, att fördraget
skulle gillas af Holland. — efter allt detta
var Belgiska folket i sanning berättigadt att
hoppas, det man slutligen skulle lemna det
tillfalle att hemta sig från skakningarna efter
en revolution, och att arbeta på befästandet
af institutioner, hvilka, huru nya dessa måtte
vara, likväl slagit tillräckligt djäpa rötter för
att, efter ett års förlopp, såsom ytterligare
underpant af ett ostördt lugn, erbjuda Eu-
ropa det oerhörda skådespelet af ett folk som,
efter en nyss fulländad, fullständig politisk
omhvälfning lefver i djupaste fred och lugn,
lyder lagarne och fogligt lyssnar till ellt hvad
autoriteterne löreskrifva, blott då försättes i
jäsning och oro när det ser vapnen blixtra, och
känner hos sig den minsta tanka upstå på
möjligheten att dess sjelfständighet hotas. De
förhoppningar Europa kan bygga på ett så-
dant folk skola icke svikas. Några bland
makterne hafva väl vidfogat sina ratificatio-
ner af Novembertraktaten vissa vilkor, men
de hafva dockiicke desavouerat sina plenipoten-
tiärer, de hafva icke föreburit att dessa öfver-
skridit sina fullmagter. Fullmagterne voro
dessutom verificerade och befunna så full-
ständiga som möjligt. Vi våga derföre för-
moda, att nämnde förbehåll icke i någon vä-
sendtlig del rubba fördraget, att detta nu ut-
gör en rättsgrund för oss, att ratificationerne,
i denna mening taget, äro alldeles ovilkorli-
ga, att framförallt fördraget, genom de Bel-
giska fästningarnas snara utrymmande, må-
ste bringas till verkställighet och att det,
först sedan detta skett, kan blifva fråga
om att öpna de i vilkoren omnämnda un-
derbandlingarne. Styrelsen har, likasom he-
Ja landet, icke kunnat förstå detta mer
än på ett sätt. Hvarje derifrån afvikande för-
klaring skulle strida mot den lag, som ensam
2 od. maddsifva unlavtal nandet af fördracvet