till detta fördrag nödgat Belgerne, hafva de endast ålagt sig af farhåga för den dystra framtid, som i annat fall väntat Europa. Den allmänna freden var af oskattbart värde. De fem makter, som underskrifvit traktaten, hade enhälligt förklarat för Ers Maj:ts plenipotentiärer, att freden berodde på detta fördrag och att ingenting i detsamma kunde ändras utan att denna öfvertygades. För detta pris ville icke Belgiska nationen återtaga sitt rum bland Europas fria nationer; den fogade sig derföre efter omständigheternel och freden betryggades. Sedan Belgiska folket gjort nationerne en så vigtig tjenst, sedan det uppoffrat sina angelägnaste intressen, sina dyraste böjelser, sedan det låtit pålägga sig en ofantlig Statsskuld, för hvilken det aldrig uppburit någon valuta, sedan det drifvit kärleken till freden ända derhän att uppoffra en del af dem, som understödt detsamma iptrider för frihet och sjelfständighet, sedan det af de fem makternas ambassadörer erhållit de formligaste, mest högtidliga försäkringar att detta fördrag vore definitivt, oåterkalleligt , att det hvarken till bokstafven eller andan skulle lida någon modification eller ens den ringaste förändring, och att dessa Herrars regeringar förbundit sig att ansvara för, att fördraget skulle gillas af Holland. — efter allt detta var Belgiska folket i sanning berättigadt att hoppas, det man slutligen skulle lemna det tillfalle att hemta sig från skakningarna efter en revolution, och att arbeta på befästandet af institutioner, hvilka, huru nya dessa måtte vara, likväl slagit tillräckligt djäpa rötter för att, efter ett års förlopp, såsom ytterligare underpant af ett ostördt lugn, erbjuda Europa det oerhörda skådespelet af ett folk som, efter en nyss fulländad, fullständig politisk omhvälfning lefver i djupaste fred och lugn, lyder lagarne och fogligt lyssnar till ellt hvad autoriteterne löreskrifva, blott då försättes i jäsning och oro när det ser vapnen blixtra, och känner hos sig den minsta tanka upstå på möjligheten att dess sjelfständighet hotas. De förhoppningar Europa kan bygga på ett sådant folk skola icke svikas. Några bland makterne hafva väl vidfogat sina ratificationer af Novembertraktaten vissa vilkor, men de hafva dockiicke desavouerat sina plenipotentiärer, de hafva icke föreburit att dessa öfverskridit sina fullmagter. Fullmagterne voro dessutom verificerade och befunna så fullständiga som möjligt. Vi våga derföre förmoda, att nämnde förbehåll icke i någon väsendtlig del rubba fördraget, att detta nu utgör en rättsgrund för oss, att ratificationerne, i denna mening taget, äro alldeles ovilkorliga, att framförallt fördraget, genom de Belgiska fästningarnas snara utrymmande, måste bringas till verkställighet och att det, först sedan detta skett, kan blifva fråga om att öpna de i vilkoren omnämnda underbandlingarne. Styrelsen har, likasom heJa landet, icke kunnat förstå detta mer än på ett sätt. Hvarje derifrån afvikande förklaring skulle strida mot den lag, som ensam 2 od. maddsifva unlavtal nandet af fördracvet