alla tillfällen nit, kraft och sjelfständighet?
Det faller sig temligen klart, att de nästan
aldrig, utan servskilte binäringar, eller egen-
nyttiga förbindelser, kunna hafva deras torfti-
ga utkomst, att följaktligen, då de med be-
kymmer uträtta de angelägnaste af sina göro-
mål, de aldrig skola willigt lemna deras upp-
märksamhet åt sådane ämnen, som ligga utom
deras dagliga verkningskrets, eller möjlige
minska den enskilta välviljan, hvari de måste
söka de förnämsta utvägarne för sin existence.
Med bästa vitja, kraft och sjelfständighet, lär
derföre, så länge landtregeringen lemnas i sitt
närvarande ofullständig ga skick, hvarje väktare
öfver lagarna förgäfves söka förbättra landets
polis. Kungörelser och föreskrifter höras och
glömmas; varningar, suspensioner, afsältnin-
gar för Länsmännen. medföra ringa verkan;
ty de, som komma i stället, blifva ej mera
nitiske än de förre, — allt af det gällande
skäl, att bekymren för fysisk bergning, vanli-
gen förslappa känslan af moratiska åliggan-
den. Väl har man i sednare tide- sökt hvälf-
va åtskilliga ekonomie- och polis-ärender på
presterskapei; men äfven dessa embetsmän äro
ställde i den belägenhet, att de till stor del
måste bero af sina åhörares välvilja, hvars
bibehållande icke alltid kan förenas med ett ni-
tiskt handhafvands af ordning och skick. Det
är dessutom oförenligt med p:estens kall; och
oftast för honom motbjudande, att på en gäng
vara religionslärare och polismästare. Oansedt
allt hvad författnivgarne i detta afseende å-
lägga honom, fordras det ändock serskilta e-
genskaper, — som ej finnas allestädes, och som
icke gerom befallning framkallas, — att uppfylla
alla dessa olikartade, till en del nästan obilli-
ga fordringar