har rödt hår, att jag ledsnar ut mig här: jag vill tillbaka till min son. Telegr. i Paris: Det är icke mer någon tvifvel, det är Hertiginnan de Berry. Bed henne genast om förlåtelse för allt besvär Ni gjort henne; försäkra henne, att man icke velat bemäktiga sig hennes person. och att hennes egen säkerhet fordrar att hon aflägsnas från Franska jorden. Telegr. i Toulon. Käringen blir rasande; hon säger, att hon icke vill veta af några förmaningarz; att hon tänker gå hvart hon behagar, och att man för det första skall föra heone till Gorsika, der hon nog vet. hvad parti hon skall taga. Telegr. i Parvis. Lyd då detta och för henne Lill Corsika, men sätt hela henves svit i fängelse, ty den skall plikta för henne. Härefter gör National följande avmäskningar: Hertiginnan har afseglat till Corsika, vördnadsfuilt konvoyerad af ångfartyget Sphinx. När hon väl kommit dit, äv det ieke mer Hewtiginnan af Berry. Tlvem ar det då? Vi lefva dock icke i metamorfasernas tider. Emedlertid vet Regeriogen ingenting. Publiken har bättre reda på saken: den minnes väl hvad som blifvit sagdt ifrån första dagen. Andra dagen lästes i Moanilören, att ordres blifvit gifna alt omedelbart transportera Hertiginnan till Holyrood. Tredje dagen var man icke mera öfvertygad att det var Hertiginnan. Fjede dagen, hvilken lycklig upptäckt! Nu vir det alls icke mera Hertiginnan. Hvart har då dvv första pe sonen tagit vägen? Hvad vill ull de:ta säga? Hvem är det som så leker mel Frankrikes lagar? Hvad skillnad är det väl mellan denna nyck af le juste milieu och det som fordom kallades Hofvets nådiga vili?