första slagtoffren åt samma Carlister, hvilka den nu behandlar till hälften såsom vänner, derföre, att den gerna ville kasta hela skulden till oroligheterna på republikanerne. En sannioag är väl, att desse icke älska le juste milveu mer än Carlisterve; men aldrig hafva den nu varande regeringens anhängare stått i någon förbindelse med den gamla regeringens, men väl med republikanerne. Sammanlägger man allt detta, så söker folket blott en upplösning derpå, och denna är den enda möjliga; den nu varande regeringen skyr i synnerhet republikanerne, emedlan hon af dem endast kan väata sig förbannelse, hvaremot hon vid en restauration ännu kan hoppas att draga sig ur snaran. Häraf — tänker folket — bävaF den fransyska politikens förnedring; häraf skonsamheten emot alla den gamla dynastiens tjenare! häraf förklarar det sig, huru regeringen kan vara så blint och uppföda en ara i sin egen barm, då den aflönar Carlistiska Marskalkar och Veadeechefer; häraf de täta afsättoingarna af redliga och oberoende män. — I morgon är Filips dag, beräknad på ett nytt störande af lugnet; men just derföre tror jag att detta, med undantag af några träd ors och pipares sättande i rörelse, skall fullkomligt bibehållas.