första slagtoffren åt samma Carlister, hvilka
den nu behandlar till hälften såsom vänner,
derföre, att den gerna ville kasta hela skul-
den till oroligheterna på republikanerne. En
sannioag är väl, att desse icke älska le juste
milveu mer än Carlisterve; men aldrig hafva
den nu varande regeringens anhängare stått i
någon förbindelse med den gamla regeringens,
men väl med republikanerne. Sammanlägger
man allt detta, så söker folket blott en upp-
lösning derpå, och denna är den enda möjli-
ga; den nu varande regeringen skyr i synner-
het republikanerne, emedlan hon af dem en-
dast kan väata sig förbannelse, hvaremot hon
vid en restauration ännu kan hoppas att dra-
ga sig ur snaran. Häraf — tänker folket —
bävaF den fransyska politikens förnedring; här-
af skonsamheten emot alla den gamla dyna-
stiens tjenare! häraf förklarar det sig, huru
regeringen kan vara så blint och uppföda en
ara i sin egen barm, då den aflönar Carlisti-
ska Marskalkar och Veadeechefer; häraf
de täta afsättoingarna af redliga och obe-
roende män. — I morgon är Filips dag, be-
räknad på ett nytt störande af lugnet; men
just derföre tror jag att detta, med undantag
af några träd ors och pipares sättande i rö-
relse, skall fullkomligt bibehållas.