bettar, hvaribland hans flykt derifrån Jikväl! är tecknad belt och hållet ohistoriskt, för modeligen för Damernas skull, Han har nämligen på planchen begifvit s:g öfver altanev på huset vid Ornäs, och sväfvar med hatten i ena handen, (troligen för att göra sin kompliment åt Fru Barbro), och hela figuren i on poetisk attityd mellan himmel och jord. Det är i sanning oförlåtligt, alt på detta sätt fela mot den bistoriska san: ingen, för att åstade kon:ma en löjlighet, Om Artisten icke vågade släppa ut Gustaf Erikson den vägen han verkligen färdades, eller af höflighet för värdinvan kunde tillåta honom att bafva hatten på sig, så kunde ban hafva valt ett evnat Bm, Fjerde häftet innehåller äfven tvänne porträtter, remligen af Fviberre Alx. Hun.merhjelm, bvilken utmärlte sig unde: Ca;l XI:s: tig, och Geveral-Amiralep Hans Wechtmeister. Äfven her detta håfte tvänne bistorista konjpositioner ur Gustaf I:s lefnad: scener med biödspaden hos Sven Elfson i bsla och Darskarnas sökande i halmlesset. Den sistnämnda kompositionen är lyckad,