bettar, hvaribland hans flykt derifrån Jikväl!
är tecknad belt och hållet ohistoriskt, för mo-
deligen för Damernas skull, Han har näm-
ligen på planchen begifvit s:g öfver altanev
på huset vid Ornäs, och sväfvar med hatten
i ena handen, (troligen för att göra sin kom-
pliment åt Fru Barbro), och hela figuren i on
poetisk attityd mellan himmel och jord. Det
är i sanning oförlåtligt, alt på detta sätt fela
mot den bistoriska san: ingen, för att åstade
kon:ma en löjlighet, Om Artisten icke vå-
gade släppa ut Gustaf Erikson den vägen han
verkligen färdades, eller af höflighet för vär-
dinvan kunde tillåta honom att bafva hatten
på sig, så kunde ban hafva valt ett evnat
Bm,
Fjerde häftet innehåller äfven tvänne por-
trätter, remligen af Fviberre Alx. Hun.mer-
hjelm, bvilken utmärlte sig unde: Ca;l XI:s:
tig, och Geveral-Amiralep Hans Wechtmei-
ster. Äfven her detta håfte tvänne bistorista
konjpositioner ur Gustaf I:s lefnad: scener
med biödspaden hos Sven Elfson i bsla och
Darskarnas sökande i halmlesset. Den sist-
nämnda kompositionen är lyckad,