af polkretsen, lärt sig att till lättsinnig an-
vandning förstöra de ymniga årens öfverflöd,
och man vet dessutom, att det under blif-
vande missväxt, komier att behötvas, I de
djupare skogsbygderne, som i Öfver-Kalix, är
bränvinet verkligen sällsynt, ej desföre, att
man här som i Lappland, har svårt för att få
det, utan emedan det ej auses höra till hvatr-
dagsförpläigningar. Dock — köpmannen är,
hvad vi helst må säga om honom, stor såsom
menniskokavunare, och vet verkligen väl, att
bereda sig fördel af denna sin kunskap. I
början af Jali månad hvarje år, hålles en stor
tjäru-marknad på Kalix fiske. TI den fiot-
tar nästan hvarjz bonde i Öfver-kalix ett för-
råd af tjära från 30 till 100 tunnor, hviket
är frukten af ett belt års ansträngd flit. Flotv-
ningen är ej nu, och var än mindre förr,
(innan strömrensningen gjorde elfven flotthar),
ett lekverk. 3 aå 4 personer äro sysselsatte
flera dygn med att föra flotten oskadad till
bestämmelseorten. På flotten kunna de ej
synnerligt annat medbafva än torrmat, den
de förtära, och till hvilken de hämta sin dryck
ur elfyen. Jag behöfver ej nämna, att sömn.
lösheten nedstämmer deras lycne, och bidrar
till att öka förslappnvingen. I det mest ut-
tröttade skick, i största behof af förfriskning,
komma de fram till sin bestämmelse, vanlizt-
vis om natten, eller morgonen före markna-
den. Köpmännen taga välvilligt emot ide ut-
tröttade, och skänka dem medlidsamt den nö-
diga förfriskningen: Klockan 4 om mor, onen
äro de gästfria handelsbodarne (bestående af
snå trähus lika ortens kyrkstugor) öppna, och
i dem hålles branvia och tobak allmogen -till-
banda, för — intet. Man förtär derstädes en
eller flera supar, tar en kritpipa och tobak
dertill, och går sn sin väg, utan att fråga:
hvad är jag skyldig? och det i hvilka och
buru många bodar man vill. Opp på dagen,
när alla äro samlade, blir tWängseln ganska
betydlig, och man ser dem j sällan slåss om
dörren till köpmansstusgornvas. Klockan 4 på
efterimiddagen anser man alla hafva fått sin
tillbörliga dosis af brävvin, och vara tjeniiga
till den förestående vigtiga handels, hvarföre
den ock då tar sin början. Hvar och en hand-
lar med dem, som äro i elier omkring hang
bod, hvilka ofta äro så öfverlastade, att de
föga veta hvad de göra. Man tar vanligtvis
bondens eff.cter på öppet köp, och bestäm-
mer en tid, på hvilken han skall tufinna sig
hos köpmannen, för att få veta hvad han skall
få för sin vara; emedlertid tröstar köpman
nen honom, att han visst får mer för den det-
ta, än han fått de föregående åren och upsp-
manar ho om, på grund deraf, och med hän-
syn till, att haus grannar de förevående åren
köpt så och så mycket vackert kram åt sina
bustruv och döttrar, att äfven han skall ej vis
sa sig sämre. Hvarpå bonden i fyllan känner
sig hogad att öfverträffa gravnarne, och tar, utan
all fråga till hvad pris, en mängd lyx-artiklar,
som silkesdukar, kläden o. a. d. På handeln drie-
kes ytterligare köpskål, hvarefter hvarje karl blir
så öfverlastad, att han ej ntan stöd kan gå. Från
AE cn on