Berättelse om Braänuvinets inverkan på allmänna välståndet i Sveriges nordligaste Landskaper. En Läkare, som vill häfva en sjukdom, måste först underrätta sig om dess beskaffenhet, och vid uppgörande af sin cur fästa vederbörligt afseende på de förut hållna underrättelserna, Man känner väl i hufvudsaken fyllerilasteos allmännaste symptomer, och vet, att dess upphof och följder äro nästan öfverallt likartade. Men detta hindrar likväl icke, att, liksom hvar ort i andra afscenden har sin egen originela karakteristik, den äfven kan äga den i detta. Och-då jag genom understöd af allmänna medel blifvit satt i tillfälle, att, utom åtskilligt annat, taga känuedom om huru denna last utöfvar sitt skadliga inflytande i Sveriges nordligaste landsorter, så anser jag det för min pligt, att, tillallas behjertande, framställa den så lik naturen, som möjligt. Lappen är, hvad man helst må säga om honom, den nyktraste af Sveriges innebyggare, Men han är det ejaf böjelse utan af nödvändighet. Han liknar vilden i hvad land som helst. Han tycker om starka och rusgifvande saker; men han är lyckligtvis sälian i tillfälle. att få dem. Det anses som en häfdvunnen rätt att den resande, som besöker Lappmarken bör ovillkorligen medföra bränvin och tobak till Lapparnas undfäignande. Men då man be sinnar att detär Lappslägteno, som ej på hela århundraden besökas af resande, och att äfven de, som bo i beresta trakter ofta ej en sång om året njuta ett så beskaffadt besök; så fipner man lätt, att denna omständighet ej kan hafva något hufvudsakligt inflytande på denna folkstams sedlighet. Embetsmännens resor i landet kunna ej heller verka stort i detta fall, som embetsresor betraktade, Men då man besinnar att Tingshållningen och Prostvisitationen äro de enda tillfällen, som man träffar, så att säga, en hel Lappmarks innebyggare på ett ställe, så samlas köpmännen dit, likasom Jakalerna till Österlandets slagtplatser, för alt göra byte. Köpmannen kommer till denna folksamling, hvilken kan anses som en frivillig marknad, tungt lastad, ej så mycket med grannlåtskram, salt och mjöl, som — hränvin, Detta är oftast af ett så ringoa gradtal, att det fryser och säljes i fast form. Det är äfven maklaren i de handelsarender, som afgöras mellan Köpmannen ach Lappen, och denne gör vanligtvis mer afs ende på hurn många supir han får på sn handel, än hvad han får i redbarheter för sina varor. Han köper och tuggar sin rusgifvande is till sent på aftonen då ban stupar sanslös i snön der han ofta under nattens ganska betydliga köld sofver ruset af sig och är färdig att göra om detsamma den kommande dagen. ) För öfrigt hänvisar jag den, ) Köpmän eller Handlande bönder fara ibland upp till Lapparne om vintern, i synnerhet i Jemtland, försedda med bränvin,