mot braänvinetis missbruk. liden synes således varv
mogen att söka tillvägabringa en reform i denna för
ingen del obetydliga angelägenhet, men huru visko-
la bete oss för att rätteligen begagna den gifna väc-
kelsen är icke så lätt afgjordt. Måtte den -gamla
r:geln icke genom oss besannas: att den get som
biäker mest, mjölkar minst: att der som det är öf-
verflöd af ord der är det vanligtvis brist på hand-
linz,
Hvar och en torde i sin krets hafva funnit, att stör-
sta svårigheten för sakens framgång ligger i de så
kallade bättres och uplystes likgiltighet för det efter-
döme de skulle stadga, om de kund: förmå sig att
allägga bruket af aptits-supen: Det är fortvarandet
af denna vana som bibehåller den olycksaliga förvil-
lel:en, att bränvinet måste i sig sjelf vara något
oumbärligt godt. Man kan vänja sig att dagligen
för ära stora dosis bränvin, hoffmans droppar, opi-
unp:, och till och med arsenik utan att jakt förstöra
sig, men att det icke är nyttigt för menniskokrop-
pens organism är så tillräckligt ådagalagdt af vår
tids skickligaste Läkare att det icke behöfver bevi-
sas. Om man kunde aflysa ur de bättres kretsar
det så kallade bränvins-bordet, hvilket aldrig under-
låter att väcka utlänningars förundran; och som vo-
re mer än tillräckligt att utgöra sydlänninvgar-
nes kela middag, så skulle följderna deraf snart sträc-
ka sig till de lägre folkklasserna.
Vi mötas ofta af det inkastet: Hvad gör det,
att jag låter bli att nyttja bränvin? Jag kan icke
verka på andra. Man super ändå lika friskt omkring
mig. Detta är likväl blott ett svepskäl, en apolo-
gt för deoa kära middagssupen; ty det är tydligt, att
om huslonden aflägger bruket af bränvin , så skall hans
betjeniug , hans omgifning och bans underhafvande så
sviävingom följa hans efterdöme. Försakar Bonden
sin middags-sup,. så får sonen och drängen och daga-
karlen Lbålla till godo att göra detsamma, efter de äta
vid samma bord.
bet finnes visserligen en klass meniskor i sam-
hället som äro så indruckne med egoism att de äro
oförmögne till hvarje känsla utom för deras egit kä-
ra jag, Desse personer se gerna att andra underka-
sta sig mödor och upoffringar till främjande af alt
godt och nytigt, men sjelfva kunna de icke förmå
sig att lägga två strån i kors till något som icke
bar ett direct inflytande på deras egna, njutningar cl-
ler lyckliga sjelfbelåtenhet. För dem är kärlek till
Fäderneslandet, ömhet af deras barir, aktniug af sam-
tid och efterverld, begrepp, som icke finna något
äterljud i deras hjertan eller förstånd. De ha alla
sina njutningar liksom concentrerade i magen, För
honom ha de cn så sorgfällig omvårdnad att man
tydligen kan se! det ban utgör deras alt;i allom ,de-
ras Gud. All deras åtrå går ut på, huvu de i lugn
och bequämlighet, alt intill sena alderdomen , må rätt
kunna pläga och göda sig. Att anmana dessa, den
räa sipligbetens trälar, att aflägga middagssupen är
förgäfves möda; men i detta, som i så många an-
dra fall beror atlt uppå att söka upp sådane per-
soner som käpna med sig att lifvets bestämmelse
är något helt annat än att åta, spela vira och sofva.
Såsom ett kraftigt medel till befrämjande af den
sak för hvars skull vi i afton församlat oss här,
skulle jag anse, om vi förmådde få frågan om af-.
läggandet af allt bruk af bräpvin annorlunda än som
medicin väckt och uptagen äå de Synedal-möten som
äro utlyste att af Presterskapet instundande sommar
hållas. Härigenom skulle denna angelägenhet vinna
det fastaste stöd hon i vårt fädernesland kan vinna,
och det skulle icke dröja länge innan Kon finge in-
steg i Folkets sinne och hjerta.
Vidare uppläste Pastor Scott några styc-
ken af en i Norrköping af en Onämnd Prest-
man författad skrift, rörande b:änvinets skad-
lighet, hvilken med mycket bifall afhördes ,
ej mindre af Föreningens Ledamöter, än de
fleste derutanom; hvarefter Hr: Scott slutade
med att uppläsa några stycken af sin egen
afhandling om nykterbets-förenvingarnes stif.
telse, ändamål och nytta, som han på För.
mm nin ens SOA recent meldelat