mot braänvinetis missbruk. liden synes således varv mogen att söka tillvägabringa en reform i denna för ingen del obetydliga angelägenhet, men huru viskola bete oss för att rätteligen begagna den gifna väckelsen är icke så lätt afgjordt. Måtte den -gamla r:geln icke genom oss besannas: att den get som biäker mest, mjölkar minst: att der som det är öfverflöd af ord der är det vanligtvis brist på handlinz, Hvar och en torde i sin krets hafva funnit, att största svårigheten för sakens framgång ligger i de så kallade bättres och uplystes likgiltighet för det efterdöme de skulle stadga, om de kund: förmå sig att allägga bruket af aptits-supen: Det är fortvarandet af denna vana som bibehåller den olycksaliga förvillel:en, att bränvinet måste i sig sjelf vara något oumbärligt godt. Man kan vänja sig att dagligen för ära stora dosis bränvin, hoffmans droppar, opiunp:, och till och med arsenik utan att jakt förstöra sig, men att det icke är nyttigt för menniskokroppens organism är så tillräckligt ådagalagdt af vår tids skickligaste Läkare att det icke behöfver bevisas. Om man kunde aflysa ur de bättres kretsar det så kallade bränvins-bordet, hvilket aldrig underlåter att väcka utlänningars förundran; och som vore mer än tillräckligt att utgöra sydlänninvgarnes kela middag, så skulle följderna deraf snart sträcka sig till de lägre folkklasserna. Vi mötas ofta af det inkastet: Hvad gör det, att jag låter bli att nyttja bränvin? Jag kan icke verka på andra. Man super ändå lika friskt omkring mig. Detta är likväl blott ett svepskäl, en apologt för deoa kära middagssupen; ty det är tydligt, att om huslonden aflägger bruket af bränvin , så skall hans betjeniug , hans omgifning och bans underhafvande så sviävingom följa hans efterdöme. Försakar Bonden sin middags-sup,. så får sonen och drängen och dagakarlen Lbålla till godo att göra detsamma, efter de äta vid samma bord. bet finnes visserligen en klass meniskor i samhället som äro så indruckne med egoism att de äro oförmögne till hvarje känsla utom för deras egit kära jag, Desse personer se gerna att andra underkasta sig mödor och upoffringar till främjande af alt godt och nytigt, men sjelfva kunna de icke förmå sig att lägga två strån i kors till något som icke bar ett direct inflytande på deras egna, njutningar cller lyckliga sjelfbelåtenhet. För dem är kärlek till Fäderneslandet, ömhet af deras barir, aktniug af samtid och efterverld, begrepp, som icke finna något äterljud i deras hjertan eller förstånd. De ha alla sina njutningar liksom concentrerade i magen, För honom ha de cn så sorgfällig omvårdnad att man tydligen kan se! det ban utgör deras alt;i allom ,deras Gud. All deras åtrå går ut på, huvu de i lugn och bequämlighet, alt intill sena alderdomen , må rätt kunna pläga och göda sig. Att anmana dessa, den räa sipligbetens trälar, att aflägga middagssupen är förgäfves möda; men i detta, som i så många andra fall beror atlt uppå att söka upp sådane personer som käpna med sig att lifvets bestämmelse är något helt annat än att åta, spela vira och sofva. Såsom ett kraftigt medel till befrämjande af den sak för hvars skull vi i afton församlat oss här, skulle jag anse, om vi förmådde få frågan om af-. läggandet af allt bruk af bräpvin annorlunda än som medicin väckt och uptagen äå de Synedal-möten som äro utlyste att af Presterskapet instundande sommar hållas. Härigenom skulle denna angelägenhet vinna det fastaste stöd hon i vårt fädernesland kan vinna, och det skulle icke dröja länge innan Kon finge insteg i Folkets sinne och hjerta. Vidare uppläste Pastor Scott några stycken af en i Norrköping af en Onämnd Prestman författad skrift, rörande b:änvinets skadlighet, hvilken med mycket bifall afhördes , ej mindre af Föreningens Ledamöter, än de fleste derutanom; hvarefter Hr: Scott slutade med att uppläsa några stycken af sin egen afhandling om nykterbets-förenvingarnes stif. telse, ändamål och nytta, som han på För. mm nin ens SOA recent meldelat