ee ITIRe 8: Dagens utländske poster medförde vigtiga dock beklagligen för hvarje vän af en ny sakernas ordving i det gamla utnötta Europa högst sorgliga nyheter från, ENGLAND. Måndags afton den 7:de Maj sammanträdde åter Parlamentet efter Påskferierne, och Grcfve Greys förslag, att huset genast skulle sammanträda i Committ, mötte intet motstånd. Grefve Grey yttrade sig vidare vilja fö:;bigå ingressen och propotwera uteslutandet of ett tvistigt uttryck i första clausulen tilldessschedula A. blifvit discuterad. Lord Lyndhurst upstod då ech begärde hela clausulens, uteslutande, yttrande derjemte, att i fall han vann detta syftemål, ämnade han begära hela schedula B:s uppskjutande. Under loppet af sitt tal förrädde samma Lord sin bestämda afsigt att lägga sig emot båda 4 ech B schedulerne (de röra de boroughs, som skola erhålla icke förot innehbafd valrätt och dem som skola mista den de egde). För Ministrarnpe återstod intet annat än att genast hålla stånd. En liflig dcbatt uppstod. Deljumma reformisterne gingo en corps öfver till landets fiender, såsom man kurnat förmoda, och Ministrarne förlorade voteringen med hundradefemtioen röster mot hundradesextor. Gref Grey begärde genast uppskof med öfverläggninvgarne. Hela Lordon var försänkt i den dinpaste oro; man hade dock hopp, så länge det med säkerhet , förmodades, att uppskofvet endast afsåg en ny Pärscreation. Den gde Maj om om morgonen rycktes allmänheten ur sin pinsamma ovisshet, för att utbyta den mot en grufligare visshet. Times ga? fram på förmiddagen ut ett bihang, bvari kurgjordes alt Hans Maj:ts Ministöre var upplöst, avt Ko-) nungen, efter någon låtsad eller upprigtig tvekan, samma morgon bifallit Lerderne Greys och Broughams jemte deras callegers afskedsansökningar. Man erfor snart närmare detaljer. Grey och Brougham hade uppvaktat Konungen: Jag bar lofvat att stå och falla med Reformen, yttrade den förre; vill E. M. tilfåta en Pärs-creation? ej, blef det korta, ehuru något fördröjda svaret och med detsamma expedierades afskeden, Underhuset sammanträdde genast och på Lord Ebringtons motion beslöts med åttatio rösters majoritet en adiess till Konungen, som tiden ej nu medgifver oss att meddela in extenso, men som uttryckte Tusets djupa sog öfver hvad som händt och dess unde:dåniga anhållan att Konungen, för Dess egen och Bikets säkerhet, ville till sina 1ådgifvare utse sådana män, hvilke omedelbart oeh utan förändringar ålaga sig att genomdrifva reformen. —Någon Ministere var dock ännu icke organiserad, Den sorgliga underrättelsen! spridde sig med blixtens hastighet till alla delar af England, och det intryek den öfverallt gjorde låter sig ej beskrifvas. Till några våldsamheter hade väl ännu icke folket skridit någonstädes, men man befarade sådane på de fleste ställen.