ningsvis, derföre att ställningen förvärrats, så måtte det b-visa att kraften ej förslår att styra i kinkiga tider; försona och vinna är deremot af högsta vigt. Första beviset för en stor öfver lägsenhet hos de styrande är deras förmåga att draga till sig hvar och en talang. Att bryta och beständigt bryta med denna, är att slutligen helt och hållet isoiera sig. Och det är dit man nalkas med stora steg med det system som man kallat juste milieu. Om det skall kunna fortlefva mås-e nödvändigt de partier, mellan hvilka man ställt sig, fortplanta sig och motväga hvarandra 1 evighet; men ett sådant förhållande är ech kan icke vara annat än öfvergående. Upphörer jemvigten dem ernellan, så bortföres den rätta medelvägen af händelsernes makt, och den styrelse, soma gjort den till sin lifsprincip, famlar atan räddning, emedan det för den ej mera finnes något att tvälja på!