ningsvis, derföre att ställningen förvärrats, så
måtte det b-visa att kraften ej förslår att
styra i kinkiga tider; försona och vinna är
deremot af högsta vigt. Första beviset för
en stor öfver lägsenhet hos de styrande är de-
ras förmåga att draga till sig hvar och en
talang. Att bryta och beständigt bryta med
denna, är att slutligen helt och hållet isoiera
sig.
Och det är dit man nalkas med stora steg
med det system som man kallat juste milieu.
Om det skall kunna fortlefva mås-e nödvän-
digt de partier, mellan hvilka man ställt sig,
fortplanta sig och motväga hvarandra 1 evig-
het; men ett sådant förhållande är ech kan
icke vara annat än öfvergående. Upphörer
jemvigten dem ernellan, så bortföres den rätta
medelvägen af händelsernes makt, och den
styrelse, soma gjort den till sin lifsprincip,
famlar atan räddning, emedan det för den
ej mera finnes något att tvälja på!