hästarna sig flere gånger oroliga och rädda; och min inbillning gjorde att jag tyckte, likasom om den döda sjelf hade blifvit otålig af den långa väntan, och längtade att få komme i grafven; och då den ena kusken ville skynda framför den andra, och tåget råkade i oordning, och Gendarmernas blanka sablar blixtrade mellan vagnarna, förfärliga skrik och svordomar hördes, ett par vagnar körde omkull, kistorna föllo ur och liken blefvo synliga; då tyckte jag mig se det förskräckligaste af alla upplopp, ett upplopp af de döda, Jag vill, för att skonva mina läsares känslor, icke berätta alla de syner som mötte mig på Pdre Ila Chaise. Alltnog, ehuru jag är en man med temlig själsstyrka, kunde jag dock icke afhålla mig från den djupaste rysning. Mano kan vid en dödsbädd lära sig att dö, och sedan med lugn afvakta döden; men att med lugn låta sig begrafvas i kalkgrafvar hland choleralik, det kan man icke lära sig. Solen hade nyss gått ned; hennes sista strålar tycktes taga ett sorgset afsked, skymningen omhöljde, likt ett hvitt lakan, det sjuka Paris, och jag gret bittert öfver den olyckliga staden, frihetens, inspirationens och martyrernes stad. som redan lidit så mycket för mensklighetens verldsliga frälsning! H.B.