hästarna sig flere gånger oroliga och rädda;
och min inbillning gjorde att jag tyckte, lika-
som om den döda sjelf hade blifvit otålig af
den långa väntan, och längtade att få komme
i grafven; och då den ena kusken ville skynda
framför den andra, och tåget råkade i oord-
ning, och Gendarmernas blanka sablar blixt-
rade mellan vagnarna, förfärliga skrik och
svordomar hördes, ett par vagnar körde om-
kull, kistorna föllo ur och liken blefvo syn-
liga; då tyckte jag mig se det förskräckligaste
af alla upplopp, ett upplopp af de döda,
Jag vill, för att skonva mina läsares känslor,
icke berätta alla de syner som mötte mig på
Pdre Ila Chaise. Alltnog, ehuru jag är en man
med temlig själsstyrka, kunde jag dock icke
afhålla mig från den djupaste rysning. Mano
kan vid en dödsbädd lära sig att dö, och se-
dan med lugn afvakta döden; men att med
lugn låta sig begrafvas i kalkgrafvar hland
choleralik, det kan man icke lära sig. Solen
hade nyss gått ned; hennes sista strålar tyck-
tes taga ett sorgset afsked, skymningen om-
höljde, likt ett hvitt lakan, det sjuka Paris,
och jag gret bittert öfver den olyckliga sta-
den, frihetens, inspirationens och martyrernes
stad. som redan lidit så mycket för mensk-
lighetens verldsliga frälsning!
H.B.