va deri, så klagade desse öfver intrång i sin
handtering, och förebragte, besynnerligt nog,
samma bevis härför, som dessa skråherrar, ti-
ondepredikanter, fakultetsledamöter, embets-
mästare och medbröder i andra gillen, hvilka
ännu, på några ställen i det goda Tyskland ,
böja sitt rop emot borttagandet af sådane
gamla missbruk och smuts från medeltiden,
hvaraf de tro sig kunna draga nytta. Det
upplopp som nu inträffade, är redan förut be-
kant genom tidningarne, men man kan knapt
föreställa sig dess vedervärdighet. De nya ren-
hållningskärrorne sönderslogos, chiffoniererne
barricaderade sig vid porten S:t Denis; ge:
neralmarsch slogs, Casimir Pårier lät trum-
ma fram sina myrmidoner ur deras boutiquer;
medborgaretronen darrade; räntan föll och
Carslisterne hurrade, De sistnämnde hade
ändtligen funnit sina mest naturliga alliera-
de uti lumpsamlare och gamla käringar, hvil-
ka pu gjorde samma principer gällande
såsom förfäktare af det ärftliga och legitima
smuts-intresset,
Knappt hade detta upplopp blifvit däm-
padt, till mångas harm, som vid hvarje så-
dant oväsende åtminstone hoppas den när-
varande regeringens undergång, förrän man
hastigt fick böra det ryktet, att det myckna
folket, som så raskt bade blifvit begrafvet,
icke hade dött af någon sjukdom, utan af gift,
hette det nu, som var utströdt i alla lifsme-
del, på torgen, hos bagare, hökare och vin-
bandlare. Ju underligare dessa bevättelser
läto; desto begärligare uppsnoappades de af
folket; och till och med de envisaste tvifla-
re måste sätta tro dertill, då polisprefektens
kungörelse utkom, Polisen, som flere gånger
visat sig mindre angelägen att förekomma
och tillintetgöra förbrytelserna, än att hafva
vetat af dem, ville antingen lysa med en nog-
grann kännedom om saken, eller ock afsåg
den endast, att afvända från regeringen hvar-
je misstanka, antingen förgiftningsryktena vo-
ro sanna eller falska; allt nog, genom den o-
lycksaliga kungörelsen, hvari polisen uttryck-
hgen sade sig vara giftblandarne på spåren,
erhöll det ohyggliga ryktet en officiel kekräf-
telse, och hela Paris råkade bäraf i den rys-
ligaste bestörtning: det är oerhördt, skreko
de äldste bland folket, som under de svåra-
ste revolutionstiderne icke hade erfarit nå-
gonting ditåt. Mödrarne tryckte sina små
barn ängsligt till sig, greto bittert och jäm-
rade sig, att de oskyldiga kräken skulle dö i
deras armar. Det stackars folket vågade hvarken
äta eller dricka, och vred händerna af smär-
ta och förtviflan. Det var som om verldens
undergång hade varit för handen, I synner-
het i gathörnen vid de rödmålade vinkällar-
skyltarne samlades och rådslogo grupper af
folk , och der var det i synnerhet, som man
ransakade de personer, mot hvilka mas hy-
ste några misstankar, och olyckliga de, om
uti deres fickor fanns något som kunde miss-
tänkas. Folket öfverföll dem då, likt rasan-
de vilddjur. Många råddade sig genom fint-
ligbet, många undanrycktes faran genom be-
a mo mm ÅK 7 om Fr 0 ee ee