CHOLERAN I PARIS. nm j hut mycket som skrifves i de Fransyska tidningarne, angående tilldragelserne i Frankrike, finner man likväl sällan i deras artiklar en så lefvande och åskådlig framställning af tillståndet, som i åtskilliga enskilda korrespondenters underrättelser derifrån till utländska tidnings-redaktioner. En sådan beskrifning förekommer i ett Tyskt blad, som så målande skildrar uppträdena vid början af cholerans härjniogar i Paris, att ett utdrag deraf säkert skall läsas med intiesse. Paris den 19:de Aprils — — — Det stora elände som herrskar härstädes, den utomordentliga osnyggbet som träffas, icke blott hos de fattigare kl.sserne, folkets retliga lynne och gränslösa lättsinnighet, samt bristen på preservaliver och försigtighetsmålt, gjorde att Cboleran måste här gripa fruktansvärdare omkring sig än på något annat håll. Hennesankomst blef officielt bekant d. 29:de Mars, men som detta var dagen näst före fastans början, och vädret ovanligt vackert, så tumlade Parisarne så mycket lustigare om på Boulevarderne, der man till och med fick se masker, som genom de underligaste carriquerade kostymer sökte förlöjliga fruktan för sjukdomen. Samma afton voro redouterne mera besökta än.någonsin — Prat och skratt nästan öfverljödo musiken. Man dansade af alla krafter; och slukade dervid i sig allehanda glacer och kalla drycker. På en gång försporde den muntraste arlequinen en häftig kyla och mattighet i benen, och då masken aftogs, presenterade sig till allas förvåning ett violblått ansigte. Snart märkte man att det icke var fråga om något skämt. Munterbeten var:slut, och inom en kort stund foro flere vagnar fulle af menniskor direkte från redouten till Hospitlalet Hotel-Dicu, der många afledo innan de ännu hade hunpnit afkläda sin äfventyrliga maskerad-kostym. Som alla i den första bestörtningen trodde på sjukdomens smittsamhet, så upphofvo de äldre gästerne i Hospitalet förfärliga jemmerskri. Detta var en anledning, att man skyndade sig så mycket med de aflidnas begrafning, att många lades i grafven, ännu klädde i sina brekiga narrkåpor. Ingenting kan jemföras med den förvirring, hvarmed man nu på en gång sökte träffa säkerhets-anstalter. En commission sanitaire inrättades; öfverallt bildades bureaux de secour, och en förordning om renhållningen skulle gevast träda i verksamhet. Då kom man först i collision med några tusen: menniskors intressen, hvilka betrakta orenligheten på gatorne, som sin egendom. Dessa äro de så kallade chifonniers, hvilka endast äga sitt underhåll af de högar, som för hvarje dag samlas i gathörnen af den smuts, som utkastas från husen. Med stora korgar på ryggen, och en spetsigt skodd käpp i handen, stryka dessa menniskor, bleka, förstörda figurer genom gatorne, och uppsöka i smutsen mycket, som ännu kan vara brukbart, hvilket de sedermemw en IK Le Ner SN Ar 9 Ls DÅ ee I we.