JUE ee alt Ad (Insändt.) Nedanstående upsats, som bar afseende på senaste Biskopsvalet i Härnösand, innehåller ett svar på en i N:o g2 af Upsala Correspondent förl. år insänd artikel i samma ämne. Detta svar inskickades också redan i Januari detta år, till nyssnämnde tidnings redaction, emedan Författaren i den öfvertygelse att det tillhörde hvarje Publieists opartiskbet att, när hån lemnat rum åt anfallet, äfven göra det åt vederläggningen, ansåg sig dermed ej böra förbigå Correspondenten. Dennes redaktion bar dock dömt annorlunda, och Författaren hoppas af sådan anledning, att ett rum icke vägras densamma i Aftonbladet. Ffter fruktlöst försök, att få ett enskildt bref, utan ägarens samtycke, aftryckt uti Uppsala Correspondent, bvarom underrättelse i N:o 87 meddelades; har en prästman, som föregifver sig-hafva skrifvit i Jemtland d. 23 Dec, 1831, sökt under namn af reflexioner uti N:o 92 af samma Tidning för den 28 Ijec, förl. år i smyg antyda innehållet af berörde bref, äfvensom, genom vissa hetydelscfulla ord, såsom skeppshandelsfrågan och machineriet med voteringsmassorna , röja författaren. Under illa dold arm öfver en misslyckad intrigue klagas jemmerligen Öfver inverkan af en byrå på de väljandes samveten , och för att visa ofoget, att särskildt i detta fall vilja inverka på de röstägandes öfvertygelse anföras lWvänne omståndigheter: den ena, att den recommenderade personen för ingen del var i behof af någon främmande inverkan, och bade den förutan genom egna utmärkta ogenskaper tillvunnit sig sitt rum — likasom den öfverklagade inverkan varit mera behörig, om den recemmenderade hade varit i behof af recommendation och följakteligen mindre förtjent deaf; den andra, alt äfven de män, åt bvilka Stiftet i öfrigt skänkt sitt förtroende, voro så förtjente och värdige, att Regeringen med fullt skäl hunnat: nämna hvilken af dem som hälst; hvaraf meningen synes vara, att, emedan de bägge förut å förslaget uppförde voro competente, det var onödigt, att till det lediga förslagsrummet kalla en i alla afsecuden ulmärkt man, utan man väl kunnat med godt sam-. vete dit insätta en ineompetent, till större säkerhet: för de bägge öfrige, isynnerhet för den närmaste 1 ordningen, som vid förra valet hade, förmodeligen genom egna nära dubbelt så utmärkta egenskäper, tillvunnitsig nära dubbelt så många röster, som någon af de andre. Till att närmare förklara det gåtlika af dessa djupginniga reflexioner tjena följande autbentika uppgifler. Enligt Hernösands Stifts Tidningar, N:o 10 för den 31 October 1831, utföllo vid val d. 5 sistl. Oct. till fyllande af det genom Doctor Rogbergs afsägelse lediga förslagsrummet till Biskopsembetet, af 115 afgifne röster, 57 för Doetor Franzen, 43 för Elaoqu. et Poös, Lectorn vid Hernös. Gymns. OLM Hus:; de öfrige 15 skingrade på 5 personer. Af Stiftets Matrickel, tryckt 1830, finnes att bemälde Lector, som med Doctor Franzån delat fläste rösterna, är född år 1756 och således uppnått en ålder af 75 år; sedan år 1826 nyttjat vicarius eller varit tjenstledig, och icke är präst. Igenom den uti Kongl. Kungörelsen den 15 April 1829 vid Biskopsval föreskrifue eden förpligta sig de väljande, att nämna och föreslå sådane män, som efter deras bästa förstånd och samvete äro till Embetet skickligast. Huruvida nu de präster, som i Rogbergs ställe nämnt och föreslagit den ålderstigne mannen, verkeligen icke vetat af någon till Biskopsembetet skickligare, och sålunda dervid icke handlat mot sin ed, kan ingen dödbig veta så väl, som de sjelfve. Men klaga böra de icke öfver inverkan på sitt samvete, 1 händelse någon, förhbarmande sig öfver deras, äfven för det Allmänna fran tanlian LT. un hat vanderrättat dann