a Att ej af Nordens ädlivgar den siste UT Är bortgömd i den graf, som sluter Dig Beskrifning på en folkstam på de blåa bergen. De högsta bergen af bergskedjan Neilgherry of Coimbattor , eller de blåa bergen på Indiens södra halfö, äro bebodde af en folkstam kallad Tudas, som i alla afseenden skiljer sig från de öfrige invånarne i dessa regioner. Medlemmarne af denna stam äro af mer in medelmåttig vext, och äro af naturen beoålvade med stort mod och athletiska kroppskrafter. Hurndan årstid och väderlek än må vara, lemoa de bufvudet obetäckt; håret låter de vexa till 6 å 7 tuius längd, bena det midt på hufvudet och låta det falla ned i ånga lockar öfver nacken; äfven på ett kort ifstånd skulle man tycka att denna hårklädsel vore snarare en prydnad än en af naturen förlänt skönhet. Tudeserne låta äfven skägvet vexa till en viss längd, och utom hos vamle gubbar är det alltid af en glänsande vart färg och har samma lenhet och finhet om bos de stammar, hvilka bebo de lägre egionerna. Stora lifliga ögon, Romersk näsa, vackra änder, ett välbi idadt ansigte, understundom allt afalivat men för det mesta med uttryck af ladt lynoce och munterliet utgöra den karaker som skiljer Tudeserne från Ivdiens öfriga Tudesernve äro fallne för glitter; de bruka må örhängen af guld; nåsre nyttja halsband f silfver; andre åter bära silfverringar på ingrarne. Mannens klädnad består af ett tycke tyg, som betäcker bröstet och medjan, ch fasthålles med en gördel, samt af en manel, som lemnar hufvudet, benen och stundom ögra armen obetäckte. Dessa delar af kropven äro nakoa, och de veck af manteln, som ro ämnade att betäcka högra armen, falla illbaka på venstra axeln. Då Tudeserne sitta eller ligga, äro de helt ch hållet insvepte i manteln och de nyttia varken natt eller dag någon annan klädnad Her betäckninga. Männerne bruka hvarken andaletr eller betäckning; de gå aldrig beväpnade, och man skulle tro att de voro allleles okunniga i att bruka vapen; de pläga ndast bära i högra händen en liten käpp, wyaraf de mindre begagna sig som stöd än för tt drifva sina hjordar. Qvinnorna äro af en kroppsvext, som motvarar männernes. Deras hy är i allmänhet inare, troligen derföre att de äro mindre utatta för solen. Samma skönhetskarakter isenfinnes hos dem som hos männerne, men len är mildare och lenare. En stor del af lessa qvinnor har ett utmärkt svart hår, som tjocka flätor nedfaller öfver halsen och axarne. Eharu blygsamma och anständiga, ha de ngen portion af den dummna rädsla, som vanigtvis träffas bos qvinnor i de lägre re