Pn od 9 EE PACE AM MM RE
historiska satsen om en eröfrad och en eröfrande
menniskorace. Han framställde de nya iotres-
sena såsom segrande hämnare af denlånga
förnedring som Galiiska nationen, eröfrad
och förvaltad såsom egendom, måst utstå.
Denna theori var beqvim , ty den medgaf Herr
Guizöt att på en gång erkänna Franska re-
volutionen och hålia henne tillbaka, att gilla
den och kringskära den. Det fick ej lingre
vara en my sakernas ordning, hvars upkomst
var hastig och häftig, som ännu arbetade på
att reda sig sjelf och sätta sig, samt hvars
fullständigt organiserade välde borde blifva ti-
dehvarfvets ändamål; nej det skulle vara en
slagtning en gång vunnen, en fördel en gång
eröfrad och som det derför ej lönte mödan att
mera sätta i fråga, men som man också all-
deles icke borde söka att fullfölja. Man sa !e
till de gamla Ultras: Hvad är val alt göra?
revolutionen är fullbordad; Vi kunna icke
omiutetgöra det skedda eller göra det gjorda
ogjordt; välan, litom oss erkänna revolutionen.
Derpå vände iman sig till Frankrike att i sin
ordning förmana det: Ihafven yunnit seger;
det är en afgjord sak, Åtnöjen er-med hvad som
skett; att gå längre vore att åter börja visa sig
revolutionär.? På detta sätt kom Herr Gui-
ZzÖöt på en annan väg till samma resultat som
Herr Royer Collard; han gick ut på att, i sje!f-
va grundiden, söndra sig från Juli-revolutio-
nen. göra den misstänkt och att, under det
ban försvarade dess positiva eröfringar, neka
henne allt hvad framtiden förbeböll henne.
f dear politiska philosophi som Engelska
revolutionens? Häfdatecknare upställt är allt
ting nezativt, och han fäster stor vigt vid
bevisningen att rätts-snyveränitetet icke finnes
på jorden. Se här hans slutföljder: Gud
ensam har osvikligen rätt; suveränite fiones
blott hos förnuftet i sin fullkomlighet; men
här nere fiones intet fullkomligt förnuft och
således lika litet någon verklig surveränitet.
Detta är Sanning, och redan 1314 anmärkte
Benjamin Constant alt suveräniteten icke re-
siderade i viljan, utan i rättvisan. Men hvad
blir väl resultatet af denna pegaliva demon-
stration öfver omöjligheten af ett absolut för-
nuft, en absolut suveränetet på jorden, om
icke att det är samhällenas pligt att med hvar-
je dag allt mer närma sig dem, att unpsöka
den praktiska sauningens minst otillförlitliga
tydningar!? Hvarföre fullföljer England med
så mycken ibärdighet och enighet sin parla-
mertariska reform, om icke för att utvidga
den stråt, som skall föra det till den rigligaste
förkofran i samhållslagarne? Hvarföre utgör i
representationens utvidgning i närvarande stund
vårt största politiska behof? Derföre att det
är af vigt att öka och uphöja im rjoriteten, i
hvars sköte nan igenfinner den relativa sannin-
aen af ett lands, ett tidehvarfs förhållande, I
I
I
a GR RR RNA NN NN CC CT
eller, med andra ord lagen: derföre att det
är af vigt att man ökar möj igheterne afrätt-
visa och förnuft.
Men Herr Guizöt har sagt, G sitt lal öfver
pairiet): ?Anarchien växer oss öfser bufvudet;
i tankans ver!d är dess öfvervigt påtaglig och
det Snunac ita nåsAN Allmän stark Alver: yn