Mången har orätt föreställt sig, att detta Col-
legium var ett slags Öfver-Domstol, till hvil-
ken författare, som anse sig förnärmade af Cen-
sorerne, kunde vända sig med fullt förtroeudo,
Efter fem eller sex veekors väntan, återlem-
nas ulltid klagoskriften med följande vanliga
påskrift: Uppå de af censorn anförda skäl,
Pböra vi tveka att bevilja fmorimatur åt det
ifrågavarande stöltet eller skriften. — Cen-
sorn är äfven en autoritet, och huru skulle
en autoritet någonsin kunna hafva orätt?
Den högre autoritelen synes här icke haf-
va någon annan bestämmelse, än att genom
mera artighet i uttrycken, förmildra den för-
sta domarens något mera brutala utslag.
Denna autorilet, som är ett slags inqvisi-
tions-tribunal, sysselsätter sig stundom äfven
med böcker, som utkomma i det öfriga Tysk-
land. Det skulle vara alltför mycket fordradt,
att begära, alt den borde taga i öfvervägande
civilisationens allmänna ståndpunkt, litteratu-
rens tillstånd eller publikens lynne; eller att
tillse huruvida icke den eller den boken, som
kunnat vara skadlig i Fredrik d. II:s tid, nu
kan vara en nyttig bok, eller tvärtom. Det
vore för mycket begärdt, att så gamla perso-
ner, ellev de som befinna sig i en så upphöjd
ställning, skulle lyssaa till hvad klockan är
slagen. Huru mycket hederligt folk är det
icke ibland, som icke läst någon bok på tret-
tio år, och hvilka vid öpp-andet af en ny
skrift, rysa öfver de djertva grundsatser den
ivnehåller, som likväl synas hvar och en at
oss sara de mest vanliga och allmänna? men
skulle det väl passa sig, att en alfvarsam se-
nator tog råd af ungdomen, innan han döm-
de?
imedlertid hafva flere medlemmar af den-
ha domstol icke i längden gillat dessa grund-
satser. Sålunda har t. ex, Piofessor Raumer
begärt sitt afsked, emedan han icke ansåg sig
med sodt samvete kunna instämnma i alla grund-
Psatser, som rådde inom censur-kollegium.
fian tillade härvid: TI stället att småningow
bilda och förbereda Läsaren till en större fri-
het, och mer och mer påskynda den kHtterä-
ra emancipationen, har censuren fördubblat
en småaktig stränghet, så att Preussen, som
fordom i detta afseende var den liberalaste
stat, nu är efter nästan alla andra, Antala-
let at förbuden växer dagligen, oaktadt den-
pa kordong ännu inindre kan utestanga det
onda, än kordongen mot choleran. Men be-
handlar de vittre och lärde likasom oerfar-
aa barn. Allt detta har skadat Preussens no-
pularitet, och utöfvar et större inflytande på
opinrionen i Tyskland, än mången föreställer
sig.? Man känner icke hvad Vederbörande
svarat på detta bref.
(Revue Germanique.)
0 RR 000 Rs