i en ställning, den han ej kunde befalla och
öfver den häftiga opposition hans uppförande
ådrog honom, öfvad2e han sina talanger och
sitt snille att bekämpa och lörvrida revolutio-
nens grundprinciper; det är på detta sätt vi
sett honom försöka, att i den gamla legitimi-
tetens ställe skapa en ny legitimitet, ett slags
mellanting, ett halfslitet ut- och invändi fo-
der på den gamla kungliga manteln, hört ho-
rom beklaga den revolutionära maktens ur-
sprung såsom en olycka, i stället att deruti
just söka dess sanna väsen. Om man före-
ställer hönom att en dylik politik nödvändigt
måste mot den unga, ännu föga rotade mak-
ten uppväcka en vådlig impopularitet, så sva-
rar han: att alla regeringar böra vara opopu-
lära. — Troligen blir det haus sak, att för-
skaffa sin detta företräde. Åberopar man fri-
hetstheorier, mnationalärans passionerade be-
skaffenhet, så svarar Herr Guizöt att det är
hvarken med theorier eller passioner man styr
menniskorna — med andra ord — att den
som styr hvarken får ha forskning eller hjer-
ta. Denne Statsman, numera beväpnad med
djerf lättsinnighet, sparar hvarken paradoxer
eller sophismer. fHan bar kastat handsken åt
revolutionen; men egde ock Herr Guizöt lika
mycker skapareförmåga som han har snille,
skulle han dock förgäfves söka rå på tidsan-
dan, eller rättare om denne store publicist
verkeligen e-de det Statsmannaförstånd, hvars
frånvaro hos bhovom varit oss så olycksbriu-
gaude, så skulle han hafva insett och djupt
inpreglat i sitt sinne, att den enda möjliga ära,
han kunde förvärfva, bestodi oinskränkt hin-
gifvenhet för tidens och nationens anda.
(Farts. e a. g.)
for