i en ställning, den han ej kunde befalla och öfver den häftiga opposition hans uppförande ådrog honom, öfvad2e han sina talanger och sitt snille att bekämpa och lörvrida revolutionens grundprinciper; det är på detta sätt vi sett honom försöka, att i den gamla legitimitetens ställe skapa en ny legitimitet, ett slags mellanting, ett halfslitet utoch invändi foder på den gamla kungliga manteln, hört horom beklaga den revolutionära maktens ursprung såsom en olycka, i stället att deruti just söka dess sanna väsen. Om man föreställer hönom att en dylik politik nödvändigt måste mot den unga, ännu föga rotade makten uppväcka en vådlig impopularitet, så svarar han: att alla regeringar böra vara opopulära. — Troligen blir det haus sak, att förskaffa sin detta företräde. Åberopar man frihetstheorier, mnationalärans passionerade beskaffenhet, så svarar Herr Guizöt att det är hvarken med theorier eller passioner man styr menniskorna — med andra ord — att den som styr hvarken får ha forskning eller hjerta. Denne Statsman, numera beväpnad med djerf lättsinnighet, sparar hvarken paradoxer eller sophismer. fHan bar kastat handsken åt revolutionen; men egde ock Herr Guizöt lika mycker skapareförmåga som han har snille, skulle han dock förgäfves söka rå på tidsandan, eller rättare om denne store publicist verkeligen e-de det Statsmannaförstånd, hvars frånvaro hos bhovom varit oss så olycksbriugaude, så skulle han hafva insett och djupt inpreglat i sitt sinne, att den enda möjliga ära, han kunde förvärfva, bestodi oinskränkt hingifvenhet för tidens och nationens anda. (Farts. e a. g.) for