blitvit honom torespe3slad som acn lycCckSsallga—ste dagen af hans lefnad, möta honom dock åtskilliga besvär och omsorger, på hvilka han icke är beredd. Han får, derjemte långa förmaningar af sin Svärmor: att icke gifva min— sta anledning till missnöje åt hennes dotter, att aldrig motsäga henne3z att uppfylla alla hennes önskningar; att framför allt låta henne få ett vackert Equipage och abonnement på alla Theatrarne. Han vill se sin tillkommande; men en okänd röst förnekar konom inträde i hennes rum. Häröfver oroas han något litet; men får veta att det blott är kusin Jules, hyilken ännu icke pålat ut sin grammatika, som är inne och biträder vid toiletten. Antonines klädset fullbordas i yttre rummet. Hon är olycklig, emedan hennes voile icke faller i v: ckra veck. Modren talar om hennes tillkou.mande man, som bon tilltror någon fallenhet att vilja tyrannisera, och Antonine talar om voilen och sitt skärp, som icke är nog tilldraget. Brudgummen har emedlertid fått ett anonymt bref, bvari han på det alfvarsammaste ombedes, att till följande dagen uppskjuta giftermålet. Detta är likväl icke möjligt. Na hör det till saken, att en husets slägtinge, vid namn Fredrik, etablerad i Bordeaux, som af Or St Andrd blifvit underrättad om förlofs ningen med Estelle och sedan om den utsatta bröllopsdagen, men icke om bytet af Systrar, sjelf alskar sin vackra kusin Estelle med all den ömhet, som finnes i och utom en theaterpjes; men utan förmögenhet, har han icle vågat hoppas hennes band. Emedlertid erhåller han ett stort arf och får veta detta på samma gång med underrättelsen om Bonpnemains giftermål. Han skyndar nu hals öfver hufvud till Paris, och anländer straxt efter det nyssnämnde anonyma brefvet som var ifrån honom; allt midt under bröllopshögtiden. Men ehuru han här får tillfälle att tala, först med den för honom okände Bonnemain och sedan med Antonine, kommer han ännu icke ur sin villfarelse, att det är Estelle som står brud. — Han aflägsnar sig förtviflad, sedan han lämnat Antonine ett bref till Estelle. Detta bref ger anledning: till en scen af svartsjuka å brudgummens sida. Antonine nekar att visa brefvet, och då hon får höra att em mar har rättighet att befalla, ropar bon sin mor till hjelp. Herr och fru S:t Andre inkomm:. Mågen, som vill förklara sig,ifår ovätt i allt — äfven af unga kusin Jules; men misstaget yppas; syster Estelle får sitt bref, Fredric efterskickas, blir på fläcken förlofvad med henne; :glädjen står högt upitaket bland hela sällska— pet, och endast Fru St. Andrå grufvar sig att ännu förlora en dotter och få nya mödor och besvär till ett ytterligare bröllop. Baonnemain längtar att med sin fru få afligsna sig. Skiljs— mässan från far och mor sker icke utan tårar. I det den unga bruden är färdig att lemna rummet, har den öma modern ännu något att säga och hviskar henne detta I örat. Alla å— skådarne tycktes. vilja gissar till innehållet af denna hviskning och ett allmänt skratt utbröt hirvid i salongen. DD SR I fr a